Så var ännu en festival avklarad. Och hur ska då den 23:e upplagan av Trästockfestivalen summeras? Förutom att ha fått se en massa bra liveakter då, som Silvana Imam, Spiders, Oliver Bohman, Planetariet, Totalt Jävla Mörker... Ja, ni fattar. Listan kan göras oförskämt lång. Årets festival bjöd kanske inte på någon för gemene man riktig höjdarbokning, men flera av de som spelade i år var riktigt riktigt bra.
Men istället för att bara rabbla upp en massa bra spelningar som helgen bjudit på, hur roligt det än är, tänkte jag fokusera lite på de trender årets festival brutit. I år valde nämligen Trästockfestivalen att låta kvinnliga artister vara huvudakter och utgöra en stor del av de icke lokala bokningarna, vilket i sig kanske inte är någon "wow"-faktor för de flesta. Men till skillnad från flera svenska musikfestivaler, som låter kvinnliga artister utgöra bara några ynka procent av bokningarna, är det en trendbrytning av hög rang. Att den svenska nöjesbranschen fortsätter vara så jämställt snedvriden är helt enkelt oförsvarbart och därför är det väldigt uppfriskande att Trästockfestivalen vågar vara en förebild.
En annan trend som brutits i år är hur Norran bevakat festivalen. Tidigare år har väldigt få eller i princip inte några lokala akter recenserats utan istället lyfts fram i en förhandsartikel. För mig som kultur- och nöjesredaktör har detta varit oförståeligt. Därför var det dags för en stor förändring i år som inneburit att samtliga lokala akter hemmahörande i Norrans spridningsområdet recenserats. Alla recensioner har under helgen publicerats i ett liveflöde på vår hemsida, men här intill finns alla samlade.
Förhoppningsvis kan detta bli en ny tradition men också ett sätt att öppna folks ögon och öron när det gäller musiklivet i vår lilla, men ack så levande stad. Själv ser jag redan fram emot att se flera av de lokala akterna under nästa års festival, men förhoppningsvis ger de fler spelningar under de tolv månader som står där emellan.
Läs mer: Allt om Trästockfestivalen hittar du här