Han skrattade utöver sig.
– Börs! Är du från 30-talet eller?
Det här ledde till viss förvirring. Vad heter det om det inte heter börs? Plånbok? Portmonnä? Nej, det kändes som det senare alternativet hade skickat min kamrat ännu djupare in i sitt skrattanfall.
– Ja, börs!, drämde jag till med utan vidare förklaring.
Det här var ett par år sedan men händelsen gjorde sig påmind när jag lyssnade på ”Språket” i P1. Ni förstår, killen som jag lyckades roa genom mitt ordval var inte från Västerbotten och det var säkerligen inte heller frågeställaren i programmet. Ämnet var ordet ”främmande” och upptakten var något i stilen med ”när jag var ung användes ordet 'främmande' om gäster”.
Åter igen uppstod förvirring.Visst säger man främmande? Eller ”främmen” om man är lite mer lagd åt bondskahållet. Programmet lade ut frågan på sin facebook-sida och det visade sig ordet att visserligen används men sparsamt och främst i norra Sverige.
En av språkexperterna lade som kuriosa till att ”när jag var ung på 60-talet då sa man 'gå bort'". Han menade då som i att gå hemifrån. Då känns det märkligt när något som man hör runt omkring sig nästan dagligen presenteras som en märklig fras från det förflutna.
Man skulle nästan kunna tro att de tycker att vi är nalta efter i språket.
Men samtidigt somjag älskar att vi håller fast vid gamla, fullt gångbara ord, gnisslar jag tänder över bakåtsträvare som muttrar över praktiska ord såsom ”hen”. Sådana som inte förstår att språket förändras. Jag tycker synd om dem. De går miste om att glädjas över listan med nyord som presenteras varje år och tar inte tillfället i akt att lägga till roliga ord så som "ninjacyklist" och "mobilzombie" i sin vokabulär.
Ord berikar, om det så är gamla eller nya. Med varje cisperson och åsiktskorridor finns fortfarande "börs" och "främmande". Åtminstone i Västerbotten. Det ska vi vara ohyggligt stolta över.