I antologin "Skrif om vad du målar" med verkar bland annat Harald Larsen.
Det var sent 70-tal, och Harald Larsen var kulturchef på Skellefteå kommun. I Svenskt konstnärslexikon såg han plötsligt citat från Skellefteås storhet konstnären Anna Nordlander och en brevväxling hon haft med konstnärskollegan och vännen Kerstin Cardon. Var fanns de breven? Kunde de möjligtvis finnas bevarade? Det var starten på ett idogt sökande.
– Vi trodde att det skulle gå ganska lätt att lokalisera de här breven, och började med att kontakta Kungliga biblioteket för att sedan etablera kontakt med olika arkiv runt om i landet. Men det fanns inget spår efter dem. Vi fortsatte, med upprop i allt från Dagens Nyheter till Svenska Dagbladet, men det hände ingenting, säger Harald Larsen.
Åren gick, och hoppet bleknade sakta. Men hos Harald Larsen brann en liten låga, och varje gång han var i kontakt med ett konstmuseum eller arkiv ställde han alltid frågan: "Förresten, vet du något om Anna Nordlanders brev?" I årtionden var svaret nej, men en dag fick Forskningsarkivet i Umeå ett mail. Där stod det: "De finns här i Helsingfors!". Det var konstvetare Lena Holger som hört om brevjakten, och när Finlands Nationalgalleri öppnade arkivet efter Gösta Stenmans konsthandel så fanns där 45 brev. Signaturen löd Anna Nordlander, och breven var skrivna mellan 1869 och 1878.
– Att få ett sådant mail, det var helt enormt. Det hade hunnit gå över 30 år – de återfanns inte förrän 2014. Då hade vi nästan hunnit ge upp, ett hår reste sig när vi fick beskedet, säger Harald Larsen.
På Stiftsgården i Skellefteå finns många av Anna Nordlanders målningar. Här syns ett vinterlandskap.
Anna Nordlander är konstnären som gett namn åt Museum Anna Nordlander, och vars konstnärsgärning främst uppmärksammades postumt. Hennes samiska porträtt, stämningsfulla landskap och folklivsskildringar finns bland annat på Nationalmuseum i Stockholm. Men trots att hon är en ikon i bygden, och betydelsefull i konstsverige, har lite varit känt om henne som person. Det förändrades när breven hittades. Helt plötsligt fanns där en direktlinje in i två väninnors vardag och skapande, en informell jargong där Anna Nordlanders begynnande tuberkulos skymtade mellan raderna.
– Hon skriver om deras gemensamma sökande efter ateljé i Stockholm, något som inte var så lätt. De var för dyra, låg fel, behövde byggas om. Hon skriver om att tvivla på sin förmåga, om inspiration och skapandeprocessen. Men hon skriver också om hur det var att vara kvinna på den tiden – hon fick till exempel inte resa utan manligt sällskap, säger Harald Larsen.
Det tog över 30 år att hitta de brev som Anna Nordlander skrev till Kerstin Cardon.
Anna Nordlander och Kerstin Cardon träffades på Konstakademiens nyligen instiftade kvinnoavdelning 1866, och i orden de skriver till varandra ryms mycket förtrolighet. Tre av Anna Nordlanders syskon dör samt hennes pappa, och hon skriver: "Men ser du, arbetet är det enda som gör att jag kan hålla modet uppe och ej helt försjunka i sorgsenhet."
Vad Kerstin Cardon svarar vet vi inte, för de breven har inte återfunnits.
– Det som slår en när du läser breven är att så lite har förändrats. Det är fortfarande svårt att vara en kvinnlig konstnär, det är fortfarande ett evigt sökande efter en bra ateljé och problem med att bli tagen på allvar, säger Harald Larsen.
Nu vill Museum Anna Nordlander att hennes ord och person ska få ytterligare nytt liv. I antologin "Skrif om vad du målar" tecknar konstvetare, eldsjälar och konstnärer ett porträtt av Anna Nordlander, med hennes egna ord som grund.
– Det är möjligt tack vare att vänföreningen till Anna Nordlander upphör, och lämnar pengar efter sig som går till det här projektet. Nu känns det som att vi gått i mål på riktigt, efter många års jakt och arbete, säger Harald Larsen.