Johan Renck har regisserat "Chernobyl".
Tv-serien "Chernobyl" med flertalet svenskar framför och bakom kameran har fått stort genomslag världen över. Men allt är inte hyllningar. Dokumentärfilmaren Gunnar Bergdahl har själv gjort en dokumentärfilm om Ljudmila Ignatenko, som är en av personerna som skildras i tv-serien. Hon har dock motsatt sig att den tragedi som hon utsattes för ska bli tv-underhållning.
Ljudmila Ignatenko är inte den enda verkliga personen som förekommer i "Chernobyl", men Bergdahl trodde sig ha hittat en avgörande skillnad: "De är alla, med undantag av Ljudmila, döda", skrev Bergdahl i en debattartikel och kompletterade i en intervju med: "Jag kan inte låta bli att tänka att det är lättare att göra såhär mot en ensam kvinna i Kiev än mot någon som har större ekonomiska muskler."
Bergdahl får dock finna sig i att han har fel i flera av sina påståenden. Till att börja med att övriga som skildras i tv-serien skulle vara avlidna. Så är inte fallet, många av de andra personerna är vid liv och har inte heller tillfrågats inför filmatiseringen.
Det är inte heller ovanligt att rika och mäktiga personer skildras på film och tv utan sitt godkännande. Otaliga är de skandaler och andra livsöden som legat till grund för filmer med oauktoriserade personporträtt av rika och berömda kändisar. Möjligen kan några lyckas att med pengars och advokaters hjälp sätta stopp för osmickrande porträtteringar, men det är knappast någon regel.
Tv-seriens regissör Johan Renck svarade att man inte behöver tillstånd för att skildra någon i en tv-serie, och rent krasst är det allt som behöver sägas.
Bergdahl och andra som sympatiserar med honom och Ljudmila Ignatenko får finna sig i att så ser lagen ut – och kanske är det att föredra jämfört med att tillstånd alltid skulle krävas när verkliga personer ska porträtteras?