Lisbeth Salander har visat sig i biosalongerna igen med "The Girl in the Spider's Web". Recensenter (däribland Norrans egen Roger Lindström) och filmmakarna själva har noterat att i och med den här filmen tar Lisbeth Salander steget till att bli en actionhjälte á la James Bond. Dels för att det är en roll som vandrar mellan flera olika skådespelare (Claire Foy är den tredje i ordningen), men framför allt för att det är betydligt mer action i den här filmen jämfört med tidigare filmatiseringar – och jämfört med böckerna, förstås.
Stieg Larssons böcker gjorde intryck på många läsare för att han kommenterade det svenska samhället, vilket inte får mycket utrymme i filmerna. Så visst stämmer det att Lisbeth på vita duken är en förvanskning och förändring av Lisbeth från böckerna. Men publiken kommer alltid att vilja följa återkommande hjältar i actionfilmer, vare sig det är James Bond, Jason Bourne eller Ethan Hunt. Frågan är om det är så dumt att Lisbeth Salander blir nästa i raden?
Ian Flemings Bond-romaner var aldrig särskilt mycket mer tankeväckande än filmerna. Lockades man till Bond-världen via filmerna så bjöd böckerna på ungefär samma sak. För den som fångats av Lisbeth Salander på film kan böckerna bli en oanad upplevelse. Filmerna, så kan de bidra till att Stieg Larssons romaner får nya läsare. Ja, även om filmen bygger på en roman av David Lagercrantz, eller om det blir helt nya berättelser i filmerna framöver.
De tidigare nämnda Bond, Bourne och Hunt är tämligen likartade, och Salander är på många sätt en frisk fläkt i genren. Hon tillhör inte någon topphemlig organisation, hon väljer själv vilka fall hon ska ta sig an, och hela hennes sätt att vara handlar om att man ska vara sig själv. Så vem skulle passa bättre som filmvärldens nya hjälte än Lisbeth Salander?