För tio år sedan gick jag in i kiosken på Sjungande dalen och beskådade utbudet i tidningshyllan. Bland bekanta titlar så hade en helt ny tidning smugit sig in, med en stor gul plastanka på omslaget. Det var första numret av magasinet Filter och temat för artikeln med plastankan var plastföroreningarna i världshaven.Jag köpte tidningen och har köpt varje nummer sedan dess.
Filter tar sig an precis alla typer av ämnen, allt med lika stort allvar och engagemang. Det spelar ingen roll om det är ubåtskränkningarna i Östersjön, reportrarna Schibbye och Perssons upplevelser i etiopiskt fängelse, svenska landslaget i boule, stölder av fågelägg i fjällen eller ekologisk begravning genom frystorkning – artiklar får det utrymme som krävs för att berätta det som behöver sägas.
Intervjun med "Ipren-mannen" Johann Neumann var ett tidigt exempel på de ovanliga livsöden som Filter har skildrat, och många fler har följt. Det är ett magasin för den som gillar att läsa, men man vet aldrig vad nästa nummer kommer att avhandla. Det är alltså inte intresset för vissa ämnen som förenar läsekretsen, utan en generell nyfikenhet och vilja att sätta sig in i något på djupet. Raka motsatsen till tidsandan, kan tyckas. Lagom till tioårsjubileet har Filter skapat rubriker genom att gå ut med teorin att den så kallade Skandiamannen begick mordet på Olof Palme. En gedigen artikel med mängder av källhänvisningar redogör för hur man nått denna slutsats. Oavsett om den teorin någonsin kan bevisas, så är artikeln i sig lika njutbar läsning som vanligt.
Kanske aningen mer spekulativ än vanligt, eftersom det handlar om en hypotes som inte kan bevisas fullt ut. Men tioåringen förtjänar all uppmärksamhet den kan få så det kan jag acceptera om den når ut till fler som kan ta del av Filters framtida reportage.