Nobelpristagarna i litterartur Olga Tokaczuk och Peter Handke under Nobelprisutdelningen i Konserthuset i Stockholm.
Jag är för ung för att ha upplevt den skandalöse Johnny Bodes storhetstid, men hans skamfilade rykte lever än. Mycket tack vare Johnny Bode-sällskapet som håller den ökände artistens minne vid liv. Man kan fråga sig om eftervärlden verkligen behöver minnas Bode som skrev fräcka visor och sympatiserade med nazismen under andra världskriget. Men sällskapet som bär hans namn gör åtminstone inga försök att bättra på hans rykte eller framhålla honom som bättre än han verkligen var.
Ett annat kulturellt sällskap är Svenska Akademien, och när det stormade som mest kring den var det svårt att se vad man skulle kunna tillföra diskussionen. Det skrevs ju mängder av artiklar och Nobelprisutdelningen fick ta en paus. Men nu har Svenska Akademien tilldelats Johnny Bode-priset 2020, och alla pusselbitar faller på plats.
Priset delas årligen ut till någon som trampat i klaveret, skapat en skandal, eller på annat vis verkat i Jonny Bodes ”anda”. Det består av ett diplom samt en prissumma, men den som tycker att Svenska Akademien redan har tillräckligt med pengar behöver inte oroa sig. Prissumman festar Bode-sällskapet själva upp (kvitton bifogas diplomet).
I motiveringen nämns inte bara Akademiens skandaler på senaste år, utan århundraden av intriger och ”kreativ moralisk flexibilitet”. Även deras kontroversiella val av Peter Handke som Nobelpristagare nämns, då valet visade att Akademien efter sin timeout ändå inte tagit till sig av kritiken.
När en ärevördig institution som Svenska Akademien så att säga hamnar på samma nivå som Johnny Bode, känns det som att botten är nådd. Det kanske är för mycket begärt, men jag hoppas att Akademien tar det som ett tecken på att det är dags att skärpa sig, och i framtiden låter bli att följa i Bodes fotspår och skapar rubriker av andra anledningar.