Vi visste att en dag skulle det ske, men det är ändå svårt att vara förberedd. I måndags gick Stan Lee bort, 95 år gammal. Skapare av Spindelmannen, Hulken, X-Men, Iron Man, Black Panther, Daredevil, Fantastiska Fyran och otaliga andra superhjältar.
Idag är de kanske mest kända som film- och tv-hjältar (och under sina engelska namn), men det började med serietidningar som förändrade populärkulturen för alltid.
Stan Lees superhjältar var mänskliga (trots sina superkrafter) och lättare att relatera till än föregångare som Superman och Batman.
Han var även kritiserad, främst av serieskapare som jobbat med och för honom. Han förlorade många vänner på vägen när han gjorde Marvel Comics till det största förlaget och sig själv till en hyllad serieskapare. Flera tecknare tyckte att de gjorde det mesta av jobbet och fick en orimligt liten del av kakan.
Jag är nog inte den ende seriefantasten som gått igenom tre stadier i mitt förhållande till Stan Lee. Först beundrade jag honom för hans fantastiska skapelser. Sedan ogillade jag honom för hans sätt att behandla medarbetare och framhäva sig själv på andras bekostnad.
Och sedan beundrade jag honom igen, för trots allt betydde han mycket för serier och serieskapare i allmänhet. Den viktigaste figuren som Stan Lee skapade var Stan Lee själv.
Han blev en levande reklampelare för Marvel Comics och en förespråkare för seriernas potential att inspirera, underhålla och påverka.
När han började dyka upp i förbifarten i Marvelfilmerna var det en hälsning till de inbitna fansen. Nu känner alla till Stan Lee, oavsett om man läst några av serierna han skrev.
Det sägs att han har spelat in fler cameoframträdanden, så än har vi inte sett det sista av Stan Lee.
Men om man verkligen vill hylla hans minne rekommenderar jag att man läser hans serier.