Andreas Eriksson: Sälja ett vedträ för 200 kronor?

Två designstudenter började sälja en så kallad doftkloss, som väckt mycket frågetecken.

Två designstudenter började sälja en så kallad doftkloss, som väckt mycket frågetecken.

Foto: Jessica Gow/TT

Kultur och Nöje2019-02-19 18:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
undefined
Två designstudenter började sälja en så kallad doftkloss, som väckt mycket frågetecken.

En ny produkt i Designtorgets webbutik fick en och annan att sätta kaffet i vrångstrupen för ett par veckor sedan. En så kallad "doftkloss" med det slagkraftiga namnet SKOG. För de allra flesta var det uppenbart att det var ett helt vanligt vedträ, men med en prislapp på 200 kr som fick den att framstå som en exklusiv lyxprodukt. Träbiten utlovades ha hälsofrämjande egenskaper och att den skulle vara ”en given mittpunkt, både för samtalet och i rummet”.

De tio exemplar som fanns till salu såldes i ett nafs – men klossen fortsatte vara ett samtalsämne även bland personer som inte kunde inhandla den. Var det ett skämt? Vem som helst kan ju skaffa en motsvarande träbit själv, inte minst vi som bor här i Norrans spridningsområde och har skog runt knuten. Priset upprörde – jämfört med det vanliga kubikmeterpriset på tall så var det ju rent hutlöst. Och poängen med klossen var ju att den var ”helt naturlig”, så förutom att kapa till träbiten så hade inget jobb gjorts. Förutom att formulera de fina orden om talldoftens välgörande effekt förstås.

Klossen hade formgivits av två studenter, Kalle Bern och Ebba Ipsen, i ett samarbete mellan Designtorget och Beckmans designhögskola samt Konstfack. Det var inte den enda produkten som togs fram i detta samarbete, men helt klart den som fick mest uppmärksamhet. Och det var såklart medvetet av studenterna att vedträet skulle bli en snackis. Inte enbart som ett skämt, utan med en del djupare tankar om skogens värde och hälsofrämjande egenskaper för oss människor. Nåt som kanske håller på att glömmas bort. Visst fanns många som fnös åt hela idén, men kanske även en och annan som liksom studenterna bakom ”doftklossen” gick ut i skogen, hämtade en bit omkullblåst tall och formade den till en lagom stor kloss att ställa på vardagsrumsbordet.