Alfred E. Neuman grundade tidningen Mad.
Enligt traditionen delas ett viktigt och prestigefullt pris ut den 10:e december. Nej, jag syftar inte på gårdagens Nobelprisutdelning utan Årets Alfred – ett pris som tidningen Svenska Mad delade ut under några år på 1980-talet.
Priset var uppkallat efter tidningens maskot Alfred E. Neuman, och delades ut vid korvkiosken intill stadshuset i Stockholm (själva stadshuset är ju uppbokat detta datum för att fira en annan Alfred, den där Nobel alltså). Årets Alfred blev den som under året "gjort sig känd för yttrande eller gärning som står i överensstämmelse med vad Svenska Mad står för". Sven Melander var en av pristagarna.
Nu var det länge sen någon blev Årets Alfred, och länge sedan den svenska Mad-tidningen lades ner. Men den amerikanska utgåvan har haft svensk distribution i välsorterade tidningsbutiker ända tills nyligen.
I år kom nämligen beskedet att den amerikanska tidningen Mad läggs ner, eller snarare övergår till att huvudsakligen innehålla repriser. Nästa vecka släpps det första "reprisnumret" vilket också innebär minskad distribution och att tidningen försvinner från svenska butikshyllor.
Mad är alltså en satirtidning, som gjort sig känd för att driva med aktuella personer och företeelser. Man kan hävda att Mad har haft svårt att vara relevanta de senaste åren eller rent av decennierna, och det finns många möjliga orsaker till att Mad tappat fotfästet. Verkligheten kanske ter sig allt mer som ett skämt redan, eller så har vi inte tålamod att vänta på att en tidning ska skämta om det som redan avverkats många gånger om i tv och på nätet.
Men ibland har Mad lyckats stå ut i nyhetsflödet igen. Så sent som för ett år sedan publicerade Mad en barnboksparodi som handlade om skolskjutningar. Ett lika hemskt som fantastiskt verk, som visade hur skarpsynt Mad kunde vara.