Nyligen hemkommen från Bokmässan i Göteborg så försöker jag sortera intrycken och kurera värkande fötter. 2017 blev ett dramatiskt år för Bokmässan, denna betydelsefulla institution för bokbranschen. Kritik mot att Nya Tider fick ställa ut ledde till avhopp bland andra utställare och en alternativ bokmässa. Under lördagen som brukar vara mässans största dag demonstrerade nazister på Göteborgs gator, precis utanför mässan. Det slutade med ett besökstapp på 19000 besökare jämfört med året innan.
Följden blev att Nya Tider är inte längre välkomna på mässan, trots de fina ord om yttrandefrihet och dylikt som togs upp när de tilläts ställa ut 2017. Men man bör komma ihåg att mässan huvudsakligen är kommersiell. Förlag är där för att sälja böcker och tjäna pengar. Uteblir förtjänsten är det svårt, och även en gigantisk mässa kan tappa fotfästet och falla. Det är inte så att alla förlag på plats går med vinst, men att "alla är där" har gjort att mässans betydelse som mötesplats motiverar närvaro även om det kostar mer än man drar in.
I år var det mesta som vanligt, möjligen har det diskuterats om vänstertidningen Proletären bör få vara kvar när Nya Tider utestängdes. Men det handlar som sagt inte om principer, utan hur andra utställare och besökarna reagerar.
Enligt arrangörerna var årets mässa ett fall framåt, då man nästan hämtat igen hälften av de besökare som uteblev förra året. Försäljningen lär också ha varit god överlag, och det innebär ju att det inte är någon överhängande risk att mässan går i graven de närmaste åren. Men även om 2017 är ett år man vill glömma snabbt så tycker jag att det är värt att lägga erfarenheterna på minnet. Inget evenemang är osårbart, och mässans rätt att kämpa för sin egen överlevnad väger tyngre än att inkludera alla åsiktsinriktningar.