Vad händer när kulturföreningar försvinner?
Kulturföreningen Humlan i Umeå har gått i konkurs. Följden av detta blir bland annat att festivalen Umeå Open läggs ner, och att de hundratalet övriga kulturarrangemang som festivalen årligen brukar anordna också riskerar att utebli om inga andra aktörer tar vid.
Som en orsak nämns att kulturhuvudstadsåret 2014 innebar ändrade förutsättningar för kulturlivet i Umeå. Föreningar som Humlan fick då ökade bidrag, men det var tillfälligt medan kostnaderna verkar ha stannat kvar på samma nivå sedan dess. Umeås kulturhus nämns förstås också i sammanhanget. Där anordnas arrangemang riktade till en bred publik – men är det på bekostnad av de mindre föreningarna?Jag tycker inte att all kultur ska vara bidragsfinansierad, men inte heller att kulturen ska täcka sina egna kostnader om det innebär att bara det populäraste blir kvar eller att bara de med störst plånbok ska ha råd att ta del av den.
Humlans bortgång kan i bästa fall bli en väckarklocka för kulturintresserade. Oavsett vad de direkta orsakerna är den här gången, så är det här en påminnelse om att kultur inte bara uppstår från tomma intet. Det krävs arrangörer och föreningar, festivaler och eldsjälar, marknadsföring och bra lokaler.
Det är många praktiska problem som måste lösas inför varje kulturevenemang, och då har vi inte ens nuddat vid den gamla frågan om vad som är kultur. I kulturhusdebattens spår finns det många som inte ser att kulturen är en del av deras liv. Att vård, skola och omsorg är nödvändigt är mer påtagligt. Men jag såg för en tid sedan en uppmaning att den som tror sig kunna leva utan kultur skulle testa en ”vit kulturmånad” och avstå från alla former av kultur i en månad. Gränsen blir svår att dra förstås – men det kan vara en tankeställare för den som tror att kultur inte är viktigt för livsglädjen.