Världen runt sitter miljontals människor isolerade från varandra. Kanske kommer det även att bli så här i Sverige. Många gör redan nu sitt bästa för att avstå från att vara ute bland folk och håller sig hemma i största möjliga mån.
Att så många isolerar sig samtidigt saknar motstycke i historien. Och överallt försöker människor som varit vana vid socialt umgänge och ett aktivitetsfyllt liv att hantera omställningen.
Kultur har beskrivits som "det som inte är nödvändigt för att vi ska överleva, men som gör livet värt att leva". När tristessen och rastlösheten stiger vänder sig många till kulturen för förströelse. Ja, det är såklart många som alltid gjort det ändå, utan att det enbart är orsakat av tristess.
Trots det diskuteras kultur som om det vore något kontroversiellt. Att det finns bidrag till kultur, eller att det finns personer som har som yrke att skapa kultur, är det långt ifrån alla som har förståelse för. Ändå är det självklart även för dessa personer att det ska finnas något att se på tv, eller film på bio, musik att lyssna på och böcker och tidningar att läsa.
Många kulturarbetare förlorade arbetstillfällen när turnéer, filminspelningar och mycket annat ställdes in. Åtgärdspaket är på gång, men även det har kommenterats negativt och kulturarbetares värde har jämförts med andra yrkesgruppers.
Nu blir värdet av film, tv-serier, musik och litteratur tydligare, i takt med att vi påminns om att kultur kan sätta guldkant på en i övrigt gråtrist dag. Kan man hoppas att det blir ihågkommet när vi återgår till vardagen? Att musikerna som inte kunde turnéra och skådespelerna som inte kunde uppträda slipper bli ifrågasatta för sina yrkesval, och att vi alla gladeligen betalar för lokal och internationell kultur och inser poängen med att stimulera kulturlivet med bidrag.