Att se biofilm på Folkets hus i Skelleftehamn var en upplevelse, menar Andreas Eriksson.
Första gången jag såg bio var på Bastuträsks Folkets hus. Tillsammans med min pappa såg jag långfilmsversionen av ”Macken”. En tid efter det började Medan i Norsjö visa film. Därifrån har jag många minnen av biobesök i gott sällskap. Eftersom jag blev tillsammans med en tjej från Jörn har jag även sett bio på Jörns Folkets hus, men sedan vi flyttade till Skellefteå har det blivit glest med biobesök just på Folkets hus och desto fler på ”riktiga” biografer.
Jag har hållit ett öga på Skelleftehamns Folkets hus en längre tid, men det som fick mig att till slut åka dit för att se film var visningen av Metallicas konsertfilm ”S&M2”, där hårdrocksbandet spelar tillsammans med San Fransiscos symfoniorkester. Det är andra gången som Metallica spelar med symfoniorkestern, förra gången var för 20 år sedan och det jubileumet firades med en ny konsert i år som filmades till glädje för alla som inte kunde bege sig till San Fransisco.
Filmen biovisas under en väldigt begränsad period på ett fåtal platser. Den enda platsen inom rimligt avstånd för mig var alltså i Skelleftehamn i fredags, och det var ju redan hög tid för ett besök så det hade jag inget emot.
Lokalen i sig bidrog verkligen till att höja stämningen, och var något helt annat än att kliva in i en modern biosalong som alla är till förväxling lika. Dessutom var konserten bättre än väntat – på många sätt bättre än den som spelades för 20 år sedan.
Jag hoppas att jag snart får anledning att besöka Skelleftehamns Folkets hus igen, och kanske någon fler ovanlig lokal som visar film. Det kan behövas som omväxling till de på sitt sätt fantastiska men ganska själlösa biografkomplexen.
En eloge till alla lokaler som är anslutna till Folkets hus och Parker, som inte bara visar bio utan ger plats åt mängder av andra kulturarrangemang.