Close-Up Magazine, som skrev om hårdrock, har lagt ner.
I gymnasiet upptäckte jag Close-Up Magazine, en tjock tidning med reportage om de allra hårdaste hårdrocksbanden, och dessutom medföljde en CD-skiva med ny musik till prenumeranter. Helt rätt innehåll för mig, och därefter blev jag en trogen prenumerant.
Bland det bästa med Close-Up var att artiklarna nästan alltid var intressanta, oavsett om jag tyckte om eller ens kände till bandet i fråga. Och jag har upptäckt mängder av ny musik via tidningen, genom artiklar, intervjuer och nyss nämnda CD-skivor.
Jag önskar att jag kunde skriva att Close-Up är still going strong, men nu läggs tidningen ner. Sista numret har redan getts ut, och redaktionen bjöd in läsare till avslutningsfest gångna helgen. Det blev totalt 28 år med Sveriges hårdaste musiktidning.
Vi lever i tider där all konsumtion av media håller på att förändras, men Close-Up är inte enbart ett fall av tidningsdöden. Musikbranschens förändring är också en del i det hela, när skivförsäljningen dalade fanns inte heller annonsörer till tidningen. En tidning är inte bara beroende av läsare utan även stark annonsförsäljning.
Kvar på tidningshyllan finns nu Sweden Rock Magazine, som tar upp Close-Ups fallna fackla på flera sätt. SRM kompenserar prenumeranter som har återstående prenumerationer av Close-Up, och kommer även att öka bevakningen av hårdare genrer. Med viss rätt menar SRM att tidningen redan skriver betydligt mer om hårdare musik än många tror, och jag håller med. Till stor del har SRM och Close-Up redan bevakat samma band, men i recensioner och dylikt har det ofta varit så att det som hyllats i Close-Up har sågats i SRM och vice versa. Min smak har varit mest lik Close-Ups, men jag kommer att ge SRM en chans. Självklart bör Sverige som är ett av hårdrockens starkaste fästen ha minst en hårdrockstidning.