2019 är över, så här kommer några kulturobservationer från min synvinkel.
Årets Skarsgård: När bröderna Alexander, Gustaf, Bill och nu även Valter dyker upp i allehanda storproduktioner, kliver pappa Stellan fram och visar att gammal är äldst. Hans insats i Chernobyl är en av höjdpunkterna bland många starka skådespelarinsatser i årets starkaste tv-upplevelse.
Årets Culkin: Kieran Culkin sticker ut som skruvad företagsledare i tv-serien Succession. Med detta överträffar han brorsan Rory Culkins huvudroll i filmen Lords of Chaos som den norske black metal-gitarristen Euronymus.
Storebrorsan Macaulay får nöja sig med att "Ensam hemma"-filmerna visades på var och varannan tv-kanal i juletider.
Årets konsertfilm: Metallica slog sig ihop med San Francisco Symphony Orchestra och försökte återskapa den magi som uppstod när de samarbetade för 20 år sedan. Konserten S&M2 lyckades över förväntan och sällan har ljudsystemet fått jobba lika hårt som när kraften av ett hundratal orkestermusiker och fyra Metallicamedlemmar skulle förmedlas i biosalongerna.
Årets powertrio: Bland hårt rockande tremannaband som var aktuella med nya släpp under 2019 har till exempel Ningen Isu (Japan) och Fever 333 (USA) visat att det inte behövs en symfoniorkester i ryggen för att få tryck i musiken. Men dagsformen säger att Brutus från Belgien (som turnérat med Umeåbandet Cult of Luna) är årsbäst i kategorin.