Bok- och biblioteksmässan har nyss gått av stapeln och denna gång lockat omkring 80 000 besökare. Mässan är kanske mest känd för publikdragande signeringar och enorma mängder böcker som säljs i de hundratals montrarna. Allt fokus ligger dock inte på kommersen.
Av mässans fyra dagar är hela torsdagen och halva fredagen branschdagar, till största delen vigda åt lärare och bibliotekarier. För den som står i en monter för att sälja böcker är det inte den mest händelserika perioden – det kan jag intyga – men det blir en del intressanta möten med bibliotekarier på jakt efter inspirerande läsning till sitt utbud.
Montrarna består ju inte heller enbart av försäljare. Skellefteås läsfrämjande projekt Läsligan (som riktar sig till ungdomar i idrottsföreningar) var representerat med en egen monter, och Läsliganpriset delades ut för första gången. Fler kommuner borde ta efter detta initiativ så att Läsligan kan bli en nationell liga.
Andra initiativ är kopplade till kommersiella intressen, men är likväl goda idéer. Flera förlag har börjat producera lärarhandledningar till sina böcker. Handledningarna är vanligtvis gratis att till exempel ladda ner från nätet, med tanken att skolor ska köpa in klassuppsättningar av böckerna. Detta har gett många positiva effekter, inte minst när seriealbum blivit en del av undervisningen. Många läströtta skolelever har fått en nytändning av att läsa serier – ett medium som tidigare var bespottat av lärare och bibliotekarier men som nu ses som en väg in till läsning eller (ännu bättre) läsning i sin egen rätt.
Bokmässan är fortfarande stark men det är svårt att sia om framtidens läsvanor. Hur många läser romaner om tio år, och vilka nöjer sig med att få i sig läsning i kortare stycken från sociala medier? Kanske är det Läsligan som får fart på läsandet.