Krigshjälte. Bradley Cooper spelar krigshjälten Chris Kyle.
Jag har all respektför Clint Eastwood som filmskapare. Han har gjort många bra filmer genom åren – men också en del misslyckade.
Flera av den senare kategorin är just när han låtet sina känslor för Amerikas Förenta Stater ta över. När Stjärnbaneret står som en garant för fred på jord och lycka till alla – som accepterar den världsordningen.
Det här handlarom en av USA:s krigshjältar. Krypskytten Chris Kyle som har flest dödsskjutningar i den moderna amerikanska historien.
Chris Kyle är mannen som utan samvetsförebråelser tagit 160 människor av daga i Irak. Och det är bara de frånfällen som det finns vittnesuppgifter till.
Chris Kyle är med andra ord en krigshjälte som nu ska hyllas med en egen film baserad på hans biografi.
Och det är justdär problemet är. Det är visserligen skickligt gjort men det känns ändå mest som en propagandafilm för att blir soldat i US Navy Seals.
Jag inser naturligtvis att krig är en komplex historia där vanliga civila lagar inte gäller. Men samtidigt är det skrämmande att filmen väcker positiva känslor för det skoningslösa dödandet hos så många – uttryckt inte minst i kommentarer på nätet.
Allt är svart och vitt. Amerikanerna har rätten på sin sida. Det irakiska folket har ingen rätt alls. Det finns ingen gråzon, ingen förståelse för att det alltid finns människor som får lida – även på den andra sidan.
Jag kan inteheller känna någon spänning i ”American Sniper”.
Att människor dessutom blir själsligt skadade av att medverka i väpnade konflikter är ingen hemlighet.
Chris Kyle är ingen som motsäger det. Även om Clint Eastwood valt att skildra honom som en god familjefader när han inte är ute på sina kommenderingar.
Bradley Cooper är ändå duktig i rollen. Han får fram en del av den mörka psykologi som förmodligen Clint Eastwood inte vill visa.