Jason Statham i ”The Meg”.
När ”Hajen” kom 1975 skapade den en skräck för rovdjur under vatten.
Många filmer har gjorts sedan dess om havets monster och jag kan inte påstå att originalet någonsin överträffats – trots att tekniken numera är en helt annan.
”The Meg” är inget undantag från den regeln. Även om filmskaparna den här gången verkligen tar i. Det är nämligen ingen vanlig haj som attackerar.
Det handlar om ett förtida djur som väcks ur sin slummer. Den heter megalodon och fanns faktiskt för miljontals år sedan i våra hav.
Ett odjur som kunde bli uppemot 30 meter långt med minst sagt kraftiga käkar.
Jonas Taylor är en dykare som fem år tidigare hamnat i närkamp med The Meg. Eller rättare sagt hans ubåt.
Men vem tror på honom? Ingen naturligtvis och eftersom några av hans besättningsmän avlider så söker han sig bort från verkligheten till Thailands stränder med en bira i handen.
”Visst finns det sekvenser som får mig att rycka till i biofåtöljen. Men på det hela taget så följer hela filmen manuskript 1 A.”
Men fem år senare händer det igen. Och vem kallas in? Jo, Jonas förstås.
Den här gången är det ett undervattensprojekt som råkar illa ut. En miljardär har satsat stora pengar på att utforska havsbotten och han kräver resultat.
Men The Meg vill inget hellre än äta upp allt – inklusive båtar.
Visst finns det sekvenser som får mig att rycka till i biofåtöljen. Men på det hela taget så följer hela filmen manuskript 1 A.
Och eftersom Jonas spelas av Jason Statham så kan du säkert räkna ut vem som är hjälten i historien.
En man som övervinner sina fobier och vill rädda allt och alla – utom den stora fisken.
Jason Statham är ingen karaktärsskådespelare. Men han han har en viss bufflig charm som det är lätt att tycka om.
Bingbing Li spelar den kvinnliga huvudrollen och det gör hon bra. Hon får dessutom visa prov på sitt mod.
Fast charmigast är den lilla tjejen Meiying som spelas av Sophia Cai.
Och som sagt, effekterna har gått framåt. Men vår megalodon känns ändå ganska maskinmässig.