Mattias Alkberg besöker Västerbottensteatern med "Alla är sämst".
Mattias Alkberg är Luleartisten som sedan 1992 släppt 28 album och åtta böcker. Han är förknippad med allt från vibrerande diktsamlingar till politiska spår som "Skända flaggan" och scenföreställningen "Mattias Alkbergs begravning". Nu äntrar han scenen igen, denna gång tillsammans med skådespelaren Kristine Gullbrandsen och tusen tankar som sällskap.
– Det är en föreställning utan handling, men full av funderingar kring det gamla vanliga: tiden, döden, rymden, ensamheten och så vidare. Sådant jag alltid berör, så det tror jag inte kommer överraska någon, säger han.
Genom hela den poetiska föreställning löper Alkbergs musikkatalog som röd tråd – låtar från nästan alla svenskspråkiga album bryter av och väver samman meningarna.
– När jag gjorde urvalet av låtar gick jag efter två kriterier – de ska passa in med texterna och vi ska inte vara less på att spela dem, säger han.
Exakt hur tanken på en ny musikföreställning väcktes vet han inte, men det är förankrat i att han fyller 15 år som soloartist.
– Helst vill jag göra sådant jag inte gjort förut, eller som ingen gjort förut. Och det är är en sådan sak.
"Alla är sämst" hade premiär i Luleå 11 oktober, och onsdagens föreställning på Västerbottensteatern är den första utanför Norrbotten.
– Det känns jävligt kul, såklart. Det var längesedan jag spelade i Skellefteå så det är på tiden.
Men är verkligen alla sämst då? Ja, menar Mattias Alkberg.
– Jag kände att jag saknade en föreställning utan hopp, kärlek och handling. Den är döpt efter en av mina låtar, och i den här samtiden är det lite så. Alla ska vara bäst, entreprenörer, lyckligast, det finns ingen plats att vara svag på. Och om alla ska vara bäst, då är alla också sämst.