"Jag hade så mycket".
Titel: Jag hade så mycket
Författare: Trude Marstein (översättning: Lotta Eklund)
Förlag: Albert Bonniers förlag
Kanske behöver man ett helt liv för att förstå sig själv. För vad ligger till grund för alla beslut som man fattar genom livet? Hur mycket är rationella överväganden och hur mycket styr slumpen, känslan och längtan efter gemenskap och mening? I Trude Marsteins relationsdrama gör vi nedslag i Monikas livsberättelse, från 13 års ålder till slutet av 50-årsåldern. Hon är självständig och vill gå sina egna vägar utan att följa traditionella livsmönster, samtidigt som hon är bekräftelsestyrd och självcentrerad. Familj och vänner är viktiga, men viktigast är männen - Tollef, Bob, Oysten, Roar, Geir, Kalle, Trond Henrik, Terje och Lars. När passionen falnar och hon inte längre känner samhörighet, bryter hon upp ur relationen. Som läsare vill man ingripa och varna henne. Tillsammans med Geir får hon till slut en dotter, och gör alla de misstag som hon anklagat sin egen mamma för.
Marsteins prosa är skarp och stilren, och håller liv i alldagliga händelser utan att moralisera. På ett plan liknar Monika Madame Bovary och Anna Karenina. Det finns ett begär att få något mer och ta risker. Men kvinnors och mäns frihet ser olika ut och har alltid ett pris. I slutet av boken reflekterar hon kring det liv hon levt och sina förluster. En välskriven roman som kan bli intressanta diskussioner i en bokcirkel.
Maria Eriksson
"Kvar".
Titel: Kvar
Författare: Britta Stenberg
Förlag: Black Island Books
Kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl en vårdag 1986 satte eviga spår. Fotot av den i all hast övergivna lekplatsen i staden Pripjat blev symbol för hur tillvaron rämnade.
Härdsmältan göts så småningom in i en så kallad sarkofag; övriga kraftverket drevs vidare. Fortfarande projekteras nya reaktorer runt vårt klot. Några så nära som på andra sidan Bottenviken. Flera ledande politiker i vårt eget land propagerar också på nytt i samma sak.
För vår västerbottniska författare Britta Stenberg ledde ett besök i haveriområdet till andra ambitioner. Hon ville levandegöra dess öde genom den nyblivna ingenjörsänkan Olgas sinnen och röst.
Olga håller sig undan när alla andra i byn Spetje evakueras. Med en get och en katt som enda sällskap ger hon sig i kast bevara allt intakt tills grannarna återvänder. I hennes mage väntar hennes och maken Ivans gemensamma barn på att - kanske - komma ut.
Olga är en modig men även högst sårbar gestalt. Så småningom inser hon att hon måste välja en annan riktning för sina strävanden.
”Kvar” är den lakoniska titeln på romanen. Helt igenom berättad ur Olgas perspektiv. Fokuset är så konsekvent, att det enda som framgår om dess författare är hennes namn.
Britta Stenberg är värd all respekt för sitt verk och dess ärende. ”Kvar” kan gärna få dröja sig kvar i mångas medvetanden. I princip lika länge som geigermätarna fortsätter ge utslag från de stoftmoln som en gång seglade förbi även över våra huvuden och sinnen.
Stefan Holmberg
"Väderfenomen".
Titel: Väderfenomen
Författare: Anna Fock
Förlag: Natur & Kultur
Atomenergi innehåller krafter som vi försöker behärska, för att täcka energibehovet eller av maktbegär. HBO:s dramatiska serie om Tjernobylkatastrofen visade hur politisk diktatur och mänskliga misstag fick förödande konsekvenser för oöverskådlig tid.
En rysk atomenergikatastrof som det talats mindre om är explosionen i en kärnvapenanläggning i Uralbergen 1957. Där producerades vapenplutonium, och olyckan orsakade stora utsläpp av radioaktivitet, men tystades ner ända in på 1990-talet. Anna Focks fiktiva roman utspelas i den närliggande staden Kysjtym och rör sig i tiden mellan 1957 till 2003, där vi får följa Igor och hans familjs öden i förhållande till händelsen. Explosionen förklaras som ett väderfenomen, trots att folk tvingas ut för att sanera och städa upp utan förklaring. Efteråt blir de som arbetat där sjuka i cancer och får missbildade barn.
Igor, vars far arbetat i den stängda anläggningen drivs av att få veta sanningen och studerar fysik för att reda ut vad som egentligen hänt. Allt är inte elände utan Fock skildrar också Igors kärleksrelation med punkaren Ljuba och hur man i vardagen tar hand om varandra. Romanen är en bladvändare och även om språket ibland blir lite väl redovisande så är det en intressant historia med rykande aktualitet med anledning av den nya olyckan i Ryssland.
Maria Eriksson