Huvudpersonerna. Carl Franke och Josephina Riégo på äldre dagar.
1800-tal, Skellefteå. I en tid full av resande sällskap och cirkusartister finner tyske Carl Franke och lindanserskan Josephina Riégo varandra. Mötet mellan de två tonåringarna är början på en storslagen kärlekshistoria, men också en berättelse om fotografikonsten. Paret slår sig ner i ett nyfött Skellefteå, en plats som bara varit en stad i ett antal år. I "Panorama" skildrar Åke Lundgren med varsam hand två människoöden.
– De här personerna har bott i mig länge. 1987 skrev jag en novell om dem, en novell som bara skrapade på ytan. Och sedan dök de upp i min bok "En stilla vrede". Jag har länge känt att jag ville ge dem mer utrymme, säger han.
Hans författarskap har alltid kretsat kring Västerbotten. Allt från Malå, där han bor nu, till hemtrakterna runt Kusmark. Inspirationen kommer ofta från verkliga personer, allt från den egna släkten till människoöden som trätt fram i någon av de dammiga kyrkoböckerna. Namnet Franke existerade i Åke Lundgrens gamla fotoalbum. Som ett litet sigill i kanten på de gamla släktfotona, en påminnelse om ett namn som hade stor betydelse för bygden men som nu fallit i glömska.
– Det är så fascinerande att tänka att runt om i Skellefteå finns otroligt många hem fullt med gamla släktbilder som Josephina och Carl tagit. Jag ville lyfta upp dem, berätta deras historia och föra deras gärning vidare.
I en tid där kvinnors rättigheter var få bestämde sig Josephina för att bli fotograf. Senare utbildade hon sin man och tillsammans förevigade de människor som levde i ett Skellefteå som då bara innehöll ett 40-tal hushåll.
– Det är en fantastisk historia och de var ett par som var oerhört viktiga för unga Skellefteå. "Panorama" handlar om deras kärlek, men också om kulturlivet under 1800-talet, om musiken och fotograferandet.
Genom paret Franke skildras också Skellefteås barndom. Livet, människorna och bygden som sakta börjar förvandlas och växa.
– Jag drivs av att berätta om historiska händelser eller tider, men att göra det genom människor eller familjer. Det är lättare att greppa, och kryper under huden på ett helt annat sätt. "Panorama" är skriven ur Carl Frankes synvinkel, jag ser det här som att Frankes minnen får leva vidare, säger han.
Jag drivs av att berätta om historiska händelser eller tider, men att göra det genom människor eller familjer.
