I hemlandet Irak jobbade Seba Mahmood som lärare och målade mycket på fritiden. De flesta av hennes tavlor föreställer miljöer eller situationer som är typiska för Baghdad, staden hon bodde i innan flykten till Sverige för tre år sedan. Gamla färgglada hus, palmer och hav målade i olja är bara några exempel. Men även inre strider, framför allt hos kvinnor, porträtteras genom detaljerade illustrationer i tusch.
– Jag tycker om att måla sådant som engagerar kvinnor och vad som händer inom en människa, som exempelvis svårigheter, förklarar Seba Mahmood och tillägger:
– Jag vill att mina tavlor ska väcka tankar, men även vara vackra.
Även Abdulaziz Alhamdan låter konstverken vara en förlängning av de tankar och erfarenheter han varit med om. Hemma i Hamah, Syrien jobbade han som teknisk ingenjör och målade på sin lediga tid. Hans tavlor som nu visas på Campusbiblioteket sträcker sig från 1995 fram till i dag och speglar ett land i krig och dess människor. Den äldsta tavlan är ett stillsamt naturmotiv, målat långt innan konflikterna bröt ut.
– Tavlan är från när Syrien var bra. Nu är det bara vapen och död där, säger Abdulaziz Alhamdan.
Men även om Seba Mahmoods och Abdulaziz Alhamdans tavlor speglar en allvarlig verklighet finns också hopp.
– Två av tavlorna i utställningen har jag målat sedan jag kom till Sverige och de visar min önskan om att kriget i Syrien ska ta slut. Ena tavlan föreställer en kalashnikov (automatvapen, reds. anm), men pipan har formats till ett hjärta, säger Abudlaziz Alhamdan.
Jag vill att mina tavlor ska väcka tankar, men även vara vackra.