Bestånden av strömming är kritiskt och numera nere på en rekordlåg nivå. Den sura men främst salta fisken som delar in oss i två lag kommer i år bli en hårdvaluta och något vi får köpslå om. Redan nu pågår försäljning av fjolårets burkar i köp och sälj-grupper på sociala medier och det kan verka lustigt, men när en del av vår historia riskerar att dö ut och blekna bort i historieböcker väcks också ett vemod. För troligtvis är det så det kommer sluta ifall inget drastiskt sker.
Butiker har sedan länge kommunicerat ut en beslutad begränsning för hur många burkar varje hushåll får köpa vid årets släpp och samtidigt meddelar familjeföretag som i generationer varit ledande inom surströmmingstillverkning att de riskerar eller tvingas stänga igen. Det handlar om lagstiftning och tydligen en urgammal sådan som är långt ifrån anpassad eller daterad efter dagens situation. Enligt forskare blir det extra problematiskt eftersom det även finns för lite forskning och kännedom kring hur trålarna påverkar vårt vatten. Men vad som går att konstatera är att strömmingsfisket blivit allt mer utarmat samtidigt som majoriteten av fisken trålarna drar upp går till foderindustrin för att mata inburade minkar i Danmark och laxar i norska laxodlingar. När blev det så skevt?
Surströmmingen har tidigare omdebatterats i EU-parlamentet där fokus låg på att traditionen borde totalförbjudas eftersom halten av dioxin är hög. Detta baserat på att 9 procent av svenska befolkningen uppger att de äter surströmming någon gång per år vilket därmed inte borde vara förenat med någon fara. Hur många av dessa procent som är invånare i norra delen av Sverige går det bara att spekulera kring, men troligtvis majoriteten. Förståelsen för att det handlar om en 500 år lång mattradition verkar irrelevant för beslutsfattare samtidigt som polkagrisar och korvar får sin bekräftelse av EU på att de är the real deal.
Kanske är det alla löjliga Youtube-videor som förstört surströmmingens rykte. Att det av omvärlden anses vara en helt absurd rätt som stinker ner vilken middagsbjudning som helst och att svenskar är tokiga som äter något som kan avge så mycket lukt. För det är främst så surströmmingen presenteras till omvärlden i det stora hela, men våra sura fiskar förtjänar mycket mer och vi kan inte låta en av våra äldsta mattraditioner försvinna ifrån oss.