Att se en film med Stellan Skarsgård innebär åtminstone att man kan underhållas av hans insats, och många gånger har han varit med i riktigt bra filmer. Han brukar ge ett lugnt och stabilt intryck i sina roller, oftast trovärdig oavsett filmens övriga förutsättningar.
Hans karriär som barnskådespelare var före min tid, så den kan jag inte säga mycket om. Jag vet faktiskt inte när jag först började lägga märke till hans skådespelarinsatser, men det kan ha varit som pappan i "Jim och Piraterna Blom", en fantastiskt fantasifull barnfilm med allvarlig underton. Det var i alla fall inte i hans Guldbaggebelönade huvudroll i en annan film som också regisserades av Hasse Alfredson; "Den enfaldige mördaren". Den obehagliga och oförglömliga berättelsen såg jag tack och lov långt senare. Filmerna om den svenske toppagenten Carl Hamilton var också på tapeten i slutet av 80-talet, och jag minns hur stort det kändes att han spåddes att bli stor stjärna i Hollywood - även om det länge såg ut som hans lilla biroll som Sean Connerys förföljare i "Jakten på Röd Oktober" var så långt som Hollywoodupplevelsen skulle sträcka sig.
Internationella roller fortsatte han visserligen att få, som i Lars von Triers "Breaking the Waves" och den norska thrillern "Insomnia". Och visserligen ska inte Hollywood vara måttstocken för framgång, men visst var det kul när han dök upp i "Good Will Hunting", "Deep Blue Sea", "Ronin", med mera i slutet av 90-talet. Det var fortfarande inte jättevanligt med svenskar i de amerikanska storfilmerna så varje gång Stellan pratade engelska i filmer med Samuel L Jackson eller Robin Williams eller Robert De Niro blev det lite av en "kolla, där är han!"-känsla. Stellan gör sällan dåligt ifrån sig, även när filmerna eller hans roller inte är särskilt inspirerande. Många av hans Hollywoodroller har varit rena bagateller, inklusive den som forskaren Erik Selvig i flera av Marvels filmer om Thor och de andra superhjältarna. Att han spelade en yngre version av Max von Sydows rollfigur Lankester Merrin från "Exorcisten", eller var med i de två "Mamma Mia!"-filmerna kan också räknas till bagatellerna, möjligen också den översminkade rollen som Bootstrap Bill i "Pirates of the Caribbean"-filmerna. Men det är honom väl förunnat att kunna ta välbetalda och/eller uppmärksammade roller. Det ger honom dessutom möjlighet att med jämna mellanrum ta intressantare och mer utmanande roller i projekt med betydligt lägre budget. Hans prestationer fortsätter att hålla hög klass, och hans senaste höjdarinsats som den rakryggade Boris Sjtjerbina i den fantasiska tv-serien "Chernobyl" kommer jag att minnas länge. Härnäst kommer han att synas i storfilmen "Dune" och födelsedagen tillbringade han i London på grund av inspelning av den Star Wars-relaterade tv-serien "Andor".
Stellan satte namnet Skarsgård på kartan både i och utanför Sverige, och framtiden ligger framför hans barns fötter. Hälften av hans barnaskara - Alexander, Gustaf, Bill och Valter - har redan följt i Stellans fotspår så vi kommer att beskåda många filmer och tv-serier framöver med en Skarsgård i blickfånget. Men den skådespelande Skarsgård-dynastin började som sagt med Stellan. Grattis på 70-årsdagen och tack för underhållningen så här långt, Stellan!