Jag tycker om böcker, inte enbart för texterna som finns att läsa i dem utan för hela paketet – tryck, bindning, pappersval. E-böcker är därför inte riktigt ett alternativ, jag läser mycket digitalt också men det är inte samma sak som att hålla i och bläddra i en riktig bok. Så en och annan bok har nog hamnat hos mig, framför allt på bokrean eller efter besök i antikvariat, trots att jag knappt haft någon tanke på att läsa den. Själva utformningen på boken har varit det som lockat mig – och visserligen kan jag påstå att jag köpt dem för att jag även ger ut böcker och vill låta mig inspireras, men i ärlighetens namn gjorde jag så här långt innan jag hade påbörjat min egen utgivning. Men det finns andra som har ännu mindre koll på vilka böcker de har köpt.
En artikel i Svenska Dagbladet har nämligen fått en del uppmärksamhet nyligen. I ett hemma-hos-reportage från en lyxig 1800-talsvilla på Djurgården avslöjade intervjupersonen att den imponerande, platsbyggda bokhyllan var fylld med böcker som valts ut av en konsult, för att se bra ut. Själv hade han inte läst en enda bok i hela sitt liv. Gamla uppslagsverk och en spansk anatomibok tillhörde bokkonsultens urval.
Det är inte ett nytt fenomen att fylla bokhyllor med sånt som ska se bra ut, men just det här reportaget – som alltså egentligen handlade om något helt annat och bara nämnde bokhyllan i förbifarten – gav upphov till mängder av artiklar, och långa diskussioner på sociala medier om bokhyllor och bokkonsulter följde. Bland annat fick vi veta att vissa antikvariat sparar svårsålda böcker och säljer dem istället per hyllmeter som prydnader. Jag är helt och hållet för att man gör så istället för att böckerna slängs, men visst låter det lite lustigt att böckerna i princip får samma funktion som en tapet.
SVT:s litteraturkritiker Ulrika Milles uttalade sig om att det inte är ett nytt fenomen, utan att det nya är att man talar öppet om att böckerna bara är till för syns skull. Förr försökte man åtminstone ge sken av att ha läst allt i bokhyllan, eller åtminstone veta vad som fanns där.
Man kan tycka att det vore lika bra att skippa bokhyllan helt när intresset inte finns där, men just inbyggda bokhyllor kräver ju att fyllas med något. Om personerna som bor där inte tycker om att läsa dyker det såklart upp en marknad för bokkonsulter och böcker som säljs per hyllmeter. Att en bokhylla ändå används till böcker och inte andra prydnader får man väl se som sympatiskt.
Denna diskussion pågår samtidigt som Skellefteå Stadsbibliotek har påbörjat sin flytt till nya lokaler i Sara Kulturhus. 50 ton böcker handlar det om att transportera. Då ska ändå en hel del trasigt och dylikt gallras bort, så beståndet är betydligt större i de gamla lokalerna. Från bibliotekets håll har man gått ut med en uppmaning till Skellefteåborna att hjälpa till genom att låna böcker nu och få behålla böckerna ända till september – för att då lämna tillbaka böckerna i nya lokaler. Ett tips till den som vill fylla sin bostad med böcker för att verka mer intressant kan alltså passa på och testa bibliotekets utbud istället för att anlita en bokkonsult.