Vad händer när vi kan äga digitala originalverk?

När nya tekniksprång dyker upp kan det vara svårt att hänga med i svängarna. Saker som är helt naturliga i vardagen numera skulle ha varit ren science fiction för några år sedan. Med risk för att jag om några år kommer att framstå som inskränkt, så tänkte jag ta upp ett nytt fenomen som jag verkligen inte förstår mig på.

Nu kan man äga ett digitalt verk – även om det egentligen bara sker i teorin. Andreas Eriksson är skeptisk.

Nu kan man äga ett digitalt verk – även om det egentligen bara sker i teorin. Andreas Eriksson är skeptisk.

Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Krönika2021-04-06 18:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Bakgrunden är att allt mer skapande har gått över till digital produktion. Givetvis är det enkelt och praktiskt att kunna skapa konst digitalt. Att teckna digitalt på en ritplatta sparar såklart på papper, tusch och färg och blir inte lika skrymmande om man till exempel är en professionell serietecknare som producerar mycket.

I takt med att seriebranschen krymper så har det varit en viktig extrainkomst för tecknarna att kunna sälja originalteckningar. Tecknarna som frilansar för andra får såklart arvode för sitt arbete. Men att det finns samlare som gärna köper originalteckningarna kan vara det som behövs för att kunna livnära sig på tecknandet. Tecknare har fått överväga om det de vinner i snabbhet på digitalt tecknande är mer värt än den potentiella förlusten av originalförsäljning.

Men nu har det dykt upp en möjlighet att ”äga” ett digitalt verk. Det kallas NFT (Non-Fungible Tokens), och bakom den förkortningen finns ett system för att registrera ägarskap av sådant som enbart är digitalt. Det handlar inte om upphovsrätt - precis som när det gäller teckningar på papper så är det inte samlaren som köpt papperet som får pengar om verket återtrycks någonstans. Att äga ett digitalt verk är alltså bara ett ägande i teorin. Själva illustrationen kan användas i andra sammanhang, och det är andra personer som avgör vad den får användas till. Men den som har registrerat en NFT kan skryta med att vara den som äger originalet – i den utsträckning man kan äga något som är digitalt och ogripbart. Och det gäller inte bara digitala teckningar. En tweet eller ett instagraminlägg kan också hanteras med NFT.

Kreatörer har nu en möjlighet till välbehövliga extrainkomster, men protester har dykt up. DC Comics, ett av de största serieförlagen med seriefigurer som Batman och Superman i sitt stall, har meddelat att deras frilansare inte får sälja NFT för digitala teckningar med figurer som DC Comics äger rättigheterna till. Förlagen brukar i regel inte försöka hindra tecknare från att sälja pappersoriginal med deras seriefigurer. Men DC Comics är kanske lika förvånade som jag är över att den här marknaden uppstått, och när miljontals dollar är i rullning vill de ha en del av kakan. Visst låter det konstigt för mig, men det är såklart ett tecken på tidens gång. Generationer före min skulle säkert tycka att det var konstigt att någon vill betala höga summor för en serieteckning över huvud taget. Att någon sätter ett högre värde på en originalteckning jämfört med en reproduktion av hög kvalitet är ju också ett ”påhittat” värde. För yngre generationer som är uppväxta i den digitala tidsåldern kan det kännas helt naturligt att betala stora pengar för att – om så bara på papperet – bli ägare till digitala verk.

Min personliga tveksamhet kommer dock inte att bromsa utvecklingen. Marknaden för NFT är redan här, och om personer med konstnärlig talang kan få pengar på detta sätt må det väl vara väl sunt.

För egen del blir den största påverkan om det här är droppen som gör att serieteckningar på papper blir ett minne blott. Kanske var det sista argumentet som lockade tecknare till att fortsätta teckna på papper möjligheten att sälja sina verk vidare.