Theodor Ekenstedt: USA liknar en gymnasieklass – väntar en "Texit"?

Algoritmer på diverse musiktjänster triangulerade vad som ger mig gåshud och någonstans mellan Vaiana och Encanto var den gemensamma nämnaren inte alltför svår att vaska fram. Och musiken må vara episk, men vad som är värre är att jag i och med musikalen har blivit helt drabbad av jämförelser mellan USA:s bildande och dess samtid.

Alltså, det är ju något som är så mystiskt med USA och varför de envisas med att fortsätta vara ett enat land. EU är som en sammanslutning likasinnade studenter på någon eftergymnasialt lärosäte, som grupperats efter gemensamma värderingar, ambitioner och intressen. USA tycks mer likt en högstadieklass vars enda egentliga sammanfogande kit är geografisk närhet – med andra ord: interna grupperingar kommer uppstå, och man kan knappast förvänta sig att alla ska komma överens med alla – än mindre kunna samarbeta.

Ja, så även om Alexander Hamilton tillhörde vad som senare skulle bli det republikanska partiet så var han en oomkullrunkelig nationalist. Han trodde verkligen på USA som stormakt i kölvattnet av att man brutit sig loss från moderlandet på andra sidan Atlanten. Visst är det tokigt?

Så nu då – dryga 200 år senare, på en republikansk konferens i Texas, tar man fram en ny politisk plattform som 1) kallar USA:s president illegitim, 2) presenterar extremt trångsynta värderingar kring hur människor väljer att leva sina liv som vi inte behöver repetera och 3) presenterar en vilja att Texas ska göra en "Texit" och bryta sig loss från USA.

Detta är tydligen inte första gången man knutit den här näven i Texas, och det brukar vanligtvis sammanfalla med demokratiska presidenter. Problemet är bara att proto-republikanen Hamilton och de andra konstitutionsförfattarna skrev konstitutionen på sådant vis att sordi inte är möjlig. Gång på gång blir försöken nedslagna. Till skillnad från EU, där medlemskap är frivilligt och bevisligen möjligt att lämna om än rätt krångligt (sorry, not sorry, GB). Men i högstadie-USA råder unionsplikt.

När man läser om polariseringen i USA, som är unikt fientlig även i internationella jämförelse, tänker man att det kanske vore bättre om de bara fick gå skilda vägar. För i ärlighetens namn, vi må kolla lite nedvärderande på Storbritanniens val att lämna EU, men om vi i Sverige hade haft lika lite till övers för resten av EU som de två flankerna i USA har för varandra skulle vi säkert se över samarbetet också.

Så som Lin-Manuel Mirandas Alexander Hamilton ser det "America, you great unfinished symphony". Det blir spännande för historien att följa denna unghäst ytterligare 200 år!