Two Minutes to Late Night är en amerikansk talkshow med fokus på hårdrock. Varje avsnitt gästas av en musiker, allt från ganska obskyra till aningen större namn har medverkat i detta lågbudgetprogram med sketcher, uppträdanden med husbandet Mutoid Man och intervjuer genomförda av programledaren Gwarsenio Hall. Skarpögda kanske börjar ana att det är väldigt mycket humor i programmet, eftersom Gwar är ett hårdrocksband och Arsenio Hall en känd talkshow-programledare. Programledarens riktiga namn är Jordan Olds. Själva namnet på showen är också en ordvits och syftar på Iron Maiden-låten Two Minutes to Midnight och talkshowen Late Night som bland andra Conan O’Brien varit programledare för.
Bland sketcherna är min favorit när en fågelexpert får lyssna på Black Metal-band för att identifiera vilka fågelarter som sångarna låter som. Hysteriskt roligt!
Avslutningen i varje avsnitt var att gästerna framför en cover tillsammans med Gwarsenio och husbandet. Det blev så uppskattat att det ledde till liveframträdanden på diverse festivaler.
När pandemin satte stopp för det mesta ställde Two Minutes-gänget om till att producera musikvideor med oväntade samarbeten. Gwarsenio och ett antal musiker spelar in varsitt instrument på olika håll, på samma sätt som många andra musiker har samarbetat under coronapandemin. Men det här var faktiskt inte en idé som föddes av själva pandemin, utan svårigheterna med att kunna få alla gästartister man önskade till att medverka i liveshowen. Samarbeten på distans blev lösningen – och strax därefter gjorde pandemin att inget annat var möjligt.
Även om genomförandet av dessa så kallade "bedroom covers" är lågbudget (ofta inspelade i musikernas respektive sovrum) så är slutresultatet superproffsigt och inspirerat. En av de bästa – och anledningen till att jag skriver denna krönika just nu – är en genial mix av Ozzy Osbornes "Crazy Train" och filmmusiken till Halloween, med Chelsea Wolfe på sång. Perfekt att lyssna på under Halloween, lägg det på minnet till nästa år! Den allra senaste videon släpptes under Halloween och är faktiskt en utökad tolkning av John Carpenters filmmusik i metaltappning.
Det finns även svenska kopplingar: Nicke Andersson och Johanna Sadonis har medverkat på en Fleetwood Mac-cover och Denis Lyxzén från Refused sjunger Faith No More-klassikern ”We Care a lot”. Robyns låt "Ever Again" fick en Thin Lizzy-doftande tolkning.
Ett medley av 90-talshits kan också tilltala lyssnare som föredrar pop framför hårdrock. Det är inte bara Two Minutes to Late Night som gör hårdrocksversioner av popmusik. Norrmannen Leo Moracchioli och hans Frog Leap Studios är en av de populäraste på Youtube i den nischen. Men Two Minutes håller sig för det mesta till låtar som redan ursprungligen är av det hårdare slaget, och har synnerligen intressanta gästartister.
AC/DC-tolkningen ”Riff Raff” med sångaren Neil Fallon gjorde att jag fick upp ögonen för hans band Clutch. Bruce Springsteens trummis Max Weinberg (som dessutom har en lång karriär bakom sig som trummis i Conan O’Briens husband) spelar på en cover av The Misfits punkklassiker Earth ”A.D.”.
Den populäraste videon är ”Anthem”, ursprungligen av Rush, där Les Claypool från Primus och Danny Carey från Tool hanterar rytmsektionen.
Det gäller att försöka hitta ljusglimtar även i en pandemi, och musikaliska samarbeten av det här slaget tillhör definitivt höjdpunkterna.