Eddie the eagle (2015): Michael Edwards var den brittiske backhopparen som 1988 skapade stora rubriker i vinter-OS då han charmade och roade publik och presskår. ”Dumdristig” är kanske ordet som ligger närmast till hands då han uppvisade mer hjärta än talang. Detta är en upplyftande film om kampen för att uppnå sin dröm.
Amelie från Montmartre (2001): Filmen om servitrisen Amelie som, om hon bodde i dessa trakter, skulle kallas nalta eljest (med ett kärleksfullt tonfall), som bestämmer sig för att förbättra livet för sin omgivning genom att utföra goda gärningar i lönndom. En färgsprakande film befolkad med udda figurer.
Paddington 2 (2017): Björnen Paddington har hittat den perfekta presenten till tant Lucys födelsedag, en vacker pop-up-bok. Men ve och fasa! Den blir stulen och Paddington finner sig snart själv i klammer med rättvisan. Det här är en snäll och genommysig film. Hugh Grant gör kanske sitt livs roll som skurk.
Sunshine on Leith (2013): Film baserad på The Proclamiers musik. Den följer två unga män som kommit hem till Edinburgh efter att ha tjänstgjort i Afghanistan. Filmen innehåller catchig och finstämd musik och en storslagen version av partyklassikern ”500 miles” som till och med bör få musikalmotståndare att stampa takten.
Oh, vilket party! (1968): En vänlig men klantig skådespelare blir av misstag inbjuden till ett glamoröst Hollywoodparty där han på ett spektakulärt roligt sätt lyckas sabba, inte bara partyt, utan också delar av huset där festen hålls. Huset, som byggdes specifikt för filmen, är en uppenbarelse för alla som vurmar för retroinredning och innovativ design.
Palm springs (2020): Varje dag går Nyles på bröllop. Det är alltid samma bröllop, för han har fastnat på den nionde november. Men en dag händer något annorlunda, brudens syster fastnar i samma tidsloop och de inser att de antingen måste tillbringa samma dag tillsammans för evigt eller bryta loopen. Handlingen må vara bekant (Hallå ”Måndag hela veckan”) men filmen innehåller mycket värme och det är lätt att gilla huvudrollerna.
Att angöra en brygga (1965): Tre personer befinner sig på en ö i skärgården och förbereder en kräftskiva. Fyra till är på väg med båt. De fastnar dock ute i vattnet. Människorna på båten försöker desperat ta sig i land och människorna på land försöker undsätta sina vänner – alla med lika dråpligt resultat. Enligt mig det bästa svensk film någonsin har levererat.
Bleka dödens minut (1987): Filmen som såldes in med orden: ”Jättar, hjältar, trollkarlar och sann kärlek – inte din vanliga, vardagliga, genomsnittliga och tråkiga saga.” Ja, ni hör ju, vad mer kan man önska? Filmen är en riktig kultklassiker och även om det är en satirisk blick på romantik och sagoberättande är den magiskt fin.
I hetaste laget (1959): Två manliga musiker jagas av gangsters och de löser detta på det mest logiska sättet – de maskerar sig och drar på turné med en damorkester. Detta kompliceras ytterligare när en av dem förälskar sig i sångerskan med det briljanta namnet Suger Kane, spelad av en charmig Marilyn Monroe.
This is Spinal Tap (1984): Mokumentären som följer rockbandet Spinal Tap, Englands ”mest högljudda band”. Filmen har en stor beundrarskara bland musiker där bland annat Ozzy Osborn påpekat att den ligger smärtsamt nära sanningen gällande korkade saker som sker på turné.