Jag och min hustru bodde i Kina mellan 2006 och 2008. Redan då syntes fördelen med att som stat få planera långsiktigt utan att ta hänsyn till väljare, särskilt med den förbjudna häxblandningen av kapitalism och kommunism som Kina lyckats brygga.
Med sina tentakler av statligt ägda investeringsföretag äger Kina stora andelar inom spelindustrin: Hela Riot (League of Legends), 40 procent av Epic (Fortnite), fem procent av Activision/Blizzard, fem procent av svenska Paradox. För att inte tala om Volvo. Och Filmstaden. Och så vidare. Sedan många år är det också Kina som pumpar in kapital för infrastruktur kring Afrikas urbanisering.
Jag är nervös.
Till en början tänkte jag att jag, som behärskar kinesiska någorlunda, kunde komma till användning när våra nya härskare väljer att ta över världen. Kanske tjänstgöra som tjallare i ett kinesiskt interneringsläger beläget djupt i de Norrländska skogarna.
Sedan kom jag att tänka på en strategi som jag använde i barndomen.
Jag växte upp i ett kristet hem. Som barn var jag mörkrädd. Det var svårt för mina föräldrar att hjälpa. För även om det inte fanns några monster, så fanns mörkrets herre och hans horder av demoner. Jag var under en tid så rädd att Satan skulle dyka upp vid min säng att jag inte kunde sova. Skulle tippa att jag var mellan tio och tolv. En kväll hittade jag lösningen.
Jag hade fått lära mig (från söndagsskolan eller Keyser Söze) att Djävulens största trick var att han övertygade världen att han inte existerade. Om Satan skulle bevisa sin existens skulle jag bli pånyttfödd på riktigt, så det var bäst att han höll sig undan.
Tillbaka till Kina. Landet har agerat i bakgrunden, precis som Keyser Söze och Satan. Min gamla barndomsstrategi skulle kunna tillämpas. Men något har hänt de senaste åren. Kina är inte längre rädda för att utnyttja den makt de har betalat för. De satte förra året press på Blizzard att banna en professionell Hearthstone-spelare på grund av yttranden kring Hong Kong och under Zooms boom i våras censurerade landet skamlöst protestmöten kring massakern på Himmelska fridens torg.
Det funkar inte längre att leva i förnekelse. Vi måste nog dessvärre börja kämpa för våra demokratiska rättigheter, de där som vi ständigt tar för givet. Kanske genom att banna TikTok och sätta stopp för HuaWei. Kanske genom att skapa fler Nalle Puh-memes.
Theodor Ekenstedt: Rädd för Nalle Puh?
Hur rädd ska man vara för ett land, som förvisso äger typ all underhållning och all infrastruktur, men vars ledare blir provocerad av skämtsamma bilder på Nalle Puh?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.