Theodor Ekendstedt: Att mötas över en skärm

På med foliehatten, gottfolk! Nu ska vi ut på en resa bland videotelefoni med talrör, förkroppsligad kognition, delad uppmärksamhet och Life in the Time of Corona (del 1 av 2).

Videosamtalet – hur ser konceptets historia egentligen ut?

Videosamtalet – hur ser konceptets historia egentligen ut?

Foto: Jessica Gow/TT

Krönika2020-11-13 18:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För att förankra de här raderna i tid och rum: Om ett par timmar släpps den efterlängtade expansionen Beyond Light till Destiny 2. I dag har även nya tydliga direktiv för hur livet ska levas fram till och med 8 december släppts, med anledning av en olustig utbredning av Covid-19 i länet. Precis som i våras påverkar restriktionerna mig förhållandevis lite. Studier vid Umeå universitet fortsatt per Zoom och om kvällarna är jag ute och härjar i rymden med vänner, fiender och frenemies (looking at you, LordTyrex).

För studierna gäller trådlösa hörlurar, avstängd mikrofon så länge jag inte talar, avstängd kamera så länge det accepteras. Snäv digital samlingsplats för gemenskap: Zoom. För spelandet gäller också trådlösa hörlurar, med påslagen mikrofon så länge inte min hustru rekryterar min uppmärksamhet. Hela det fiktiva solsystemet som potentiell samlingsplats (men inte alltid man ”är” med de man pratar med, ibland är man ute på egna sidouppdrag).

Behov av mer video i mixen finns inte. Men varför?

Konceptet videosamtal har funnits nästan lika länge som telefonen. Den första visualiseringen kom 1878 av satirtecknaren George du Maurie och kallades ”Edison's Telephonoscope”, som kunde sända ljus såväl som ljud. Teckningen föreställer två föräldrar i en varsin fåtölj i en mörklagd sal, med varsitt tidstypiskt talrör för samtal. Ovanför eldstaden syns en skrytig skärm, skulle tippa typ 85 tum. På skärmen kan man se ett gäng barn leka i skogen.

Trots att konceptet kom strax efter telefonen har den visuella delen av fjärrkommunikation laggat efter rejält jämte sina verbala och språkliga motparter. Där ser vi telefonsamtal, sms, mail, traditionell social media. För rörliga bilden har främst asynkron kommunikation dominerat (TikTok, Snapchat, YouTube).

Författaren David Foster Wallace lägger fram följande scenario i "Infinite Jest" från 1996: Videosamtal slår genom stort i framtid inte långt borta, men trenden är kortvarig. Fåfänga tar överhanden. Plastmasker börjar utvecklas för att försköna avsändaren. Dessa masker blir mer och mer robusta och till slut är de i princip statiska bakgrundsbilder och där någonstans sluts cirkeln, och själva syftet med videosamtal urvattnas.
Men David Foster Wallace har ett mer allmängiltigt skäl till varför videosamtal inte ersätter ljudsamtal …