The long and winding road

Ack, detta gift som är internet och alla de märkliga linjer och tangenter som man mer eller mindre omedvetet börja åka längs.

”Det där hoppet från ABBA till Spice Girls, till Smashing Pumpkins, är ett rätt bra exempel på hur internets vägar vindlar och grenar sig”, skriver krönikören.

”Det där hoppet från ABBA till Spice Girls, till Smashing Pumpkins, är ett rätt bra exempel på hur internets vägar vindlar och grenar sig”, skriver krönikören.

Foto: Nora Lorek / TT

Krönika2021-08-27 18:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det där var ett rätt pretentiöst sätt att skriva att jag är fascinerad över hur väldigt enkelt man hamnar på oväntade ställen när man slösurfar runt. Man kan väl säga att de senaste covidåren och isolationen gjort att man har haft lite tid att vaska bort. Tänkte ge ett exempel på hur det fungerar.

Jag börjar med att slumpmässigt hamnat på en reactionvideo för ABBA:s ”Dancing Queen” och min plötsliga insikt att det är en av musikhistoriens allra bästa låtar. En åsikt som inte är den mest oväntade för många av er. Men för en som jag som sett ABBA som fiendens musik – de vuxnas mest korkade och töntiga popskit – så är det något som jag aldrig trodde jag skulle säga. 

”Dancing Queen” var svensk girl power redan samma år som Spice Girls Geri Halliwell föddes på Watford General Hospital den 6 augusti 1972.1972 som för övrigt är titeln på Smashing Pumpkins bästa låt. Det där hoppet från ABBA till Spice Girls, till Smashing Pumpkins, är ett rätt bra exempel på hur internets vägar vindlar och grenar sig. 

Men åter till Dancing Queen.

Textens sjuttonåriga tjej är ute i fredagsnatten för att hitta stället med den bästa dansmusiken. Hon vill dit för att träffa sin kung, men bara för att än dansa med honom. Hon får killarna att gå igång och få upp sina förhoppningar (möjligtvis även annat) och sedan lämnar hon dem brinnande med lust. Sedan går hon vidare till nästa danspartner. För i natt är hon the dancing queen och det duger mer än väl. 

Det skulle lika gärna kunna vara The Ronettes, producerade av Phil Spector, kombinerat med ett piano som låter som det spelats av E-Street Bands Roy Bittan på Born To Run-albumet (som kom ut samma år, 1975) och ett beat från George McCraes Rock Your Baby. En låt som för övrigt är en av de allra tidigaste hitsen som vilar på ett elektroniskt beat, på en trummaskin.

Hmm, vad var det för trummaskin som användes på Rock Your Baby? Tydligen en Roland TR-77, den äldre brodern till Rolands CR-78 maskin som användes av Phil Collins på hans In The Air Tonight och tillika den första trummaskin som man kunde spara sina egna rytmer på.

Ni ser hur det funkar. Det framstår nästan utmattande nedskrivet så här. Det kanske inte är det sämsta ändå? Vill man ha lite mindre dåligt samvete för tidsslöseriet så skulle man kunna se det som en form av gymnastik för hjärnan i alla fall och det är väl bra va?