Årets bästa:
”The Last of Us: Part 2”. Trots en aningen för utdragen spellängd står sig Naughty Dogs kontroversiella uppföljare ändå som året bästa spelupplevelse. Det hade varit så lätt för utvecklarna att köra vidare i samma upptrampade spår och leverera ännu ett äventyr med Joel och Ellie som omaka duo på äventyr i dystopiska USA, men Naughty Dog tog en mer oväntad rutt med en berättelse som fortfarande diskuteras på många spelforum – ett halvår efter spelets premiär. Förutom en upprörande historia som splittrade fansen i två läger bjöd spelet också på isande skräckmoment, spännande utforskning, fantastiska röstskådespelare och en hutlöst läcker visuell presentation.
Årets buggigaste:
”Cyberpunk 2077”. Grafikbuggar, krascher, ljud som försvinner, frysningar – det ultraambitiösa actionrollspelet från CD Projekt Red innehöll alla tänkbara problem. Faktum är att spelet till Playstation 4 och Xbox One i skrivande stund knappt kan kallas spelbart. Utvecklaren har i efterhand medgett att man var för snabb med att släppa spelet och lovat bot och bättring med mängder av patchar. Trist, minst sagt, särskilt när spelet hör till ett av årets allra mest efterlängtade för många.
Årets besvikelse:
Alla förbaskade papperslanseringar. Med papperslansering avses produkter som lanseras med väldigt begränsad tillgång; de är officiellt släppta men i praktiken är det väldigt få som faktiskt kunnat lägga vantarna på dem. Det här fick vi uppleva med både Nvidias och AMD:s senaste grafikkort, med Xbox Series X och Playstation 5. Covid-19 är en av de bakomliggande orsakerna, såklart, men också så kallade ”scalpers”; folk som via botar bokar upp massiva kvantiteter för att sedan sälja dem vidare till ockerpriser på nätet. Räkna med många uteblivna konsoler under julgranen i år, barn.
Årets överraskning:
”Ghost of Tsushima”. På förhand såg det tämligen generiskt ut. Ett open world-spel i mängden, tryckt i lånade tryckpressar från Ubisoft. Resultatet var dock klart över förväntan; ett väldigt läckert samurajepos med ett smått beroendeframkallande stridssystem som lät oss leva ut våra inre samurajdrömmar (för oss som nu har sådana).
Årets antiklimax:
”Cyberpunk 2077”, igen. Eller snarare: ”Cyberpunk 2077” till Playstation 4 och Xbox One. Spelet hör helt enkelt inte hemma på den gångna generations konsoler; det ser ärligt talat ut som skräp. Lågupplöst, hackigt och trögt. Långt (långt!) ifrån de fräsiga trailers som utvecklarna matat oss med det senaste året.
Årets viking:
Eivor, i ”Assassin’s Creed Valhalla”. Med det skräckinjagande krigarnamnet är det inte ens någon tävling.
Årets mest hånade:
”Halo Infinite”. Den efterlängtade uppvisningen av ”Halo Infinite” gick inte riktigt som Microsoft hade hoppats. Istället för lovord möttes spelet med kritik över hur fult det såg ut. En specifik fiendetyp hamnade i korshåret och blev föremål för en hel radda internet-skämt. Sök på namnet Craig och spelets titel i valfri sökmotor och du kommer förstå. Kort efter presentationen gick utvecklarna ut med nyheten att premiären av ”Halo Infinite” är uppskjuten till hösten 2021 – nästan ett år senare än planerat. Fast som spelet såg ut, med Craig i täten, var det nog ett klokt beslut.