”Mass Effect Legendary Edition”, som den så fint kommer att heta, innehåller alla tre basspel samt expansioner och DLC-paket, uppiffade i 4K, doppade i HDR och spetsade med uppdaterad ljussättning, förbättrade skuggor, okomprimerade texturer och annat småerotiskt. Det blir en ypperlig chans att bocka av några rader på min alltför långa skämslista, eller hyllade-spel-som-du-verkligen-borde-ha-spelat-vid-det-här-laget-lista, som den kallas informellt.
Jag lirade det första ”Mass Effect” på Xbox 360 i studentlägenheten när det begav sig 2007, men av oklar anledning tog min resa genom galaxen abrupt slut långt innan jag kunde skymta några eftertexter. Vi säger att jag valde att prioritera en viktig tenta istället. Den extremt hyllade tvåan rörde jag i sin tur aldrig, eftersom jag kände att det inte var lönt när jag inte orkat harva mig igenom originalet. Trean ska vi inte ens tala om.
”Mass Effect Legendary Edition” blir således något av en andra chans att se ”what the fuss is about”. Sedan kanske jag slipper ducka varenda gång det uppstår en passionerad ”Mass Effect är så jävla bra”-diskussion på lunchrasten, på spelforumet eller hemma hos svärföräldrarna (ni vet, som det brukar bli efter att svärfar fått i sig några glas boxvin och han står där stödjer sig mot golvlampan i vardagsrummet och pekar i ditt ansikte och säger: ”Mass Effect va, där snackar vi riktiga konsekvenser! Hörru, dina val du gjorde som Commander Shepard betydde något, för storyn! För helvete, storyn!”)
Vid närmare eftertanke får det gärna släppas lite fler upphottade ”Legendary Edition”-utgåvor för andra spel, så jag kan bocka av ytterligare rader på den förbaskade skämslistan. Om jag får önska vore det trevligt att kryssa av ”Grand Theft Auto: San Andreas” en gång för alla. Det där populärkulturella fenomenet till spel har gett mig dåligt samvete i över 15 år. Varenda gång det framkommit att jag knappt rört det har jag blivit stirrad på som om jag varit något väldigt exotiskt, väldigt främmande och lätt spetälskt. Det hade också varit kul att ta sig an rymdrysaren ”Dead Space”, rollspelsklassikern ”Dragon Age: Origins” och den gamla Gamecube-skräckisen ”Eternal Darkness: Sanity’s Requiem”. Sedan kanske det rentav går att visa sig ute bland folk igen.