Art Spiegelman skapade den prisbelönta serieromanen ”Maus”, som dels är en självbiografisk serie om hans komplicerade relation med sin far, och dels är en dramatisering av faderns upplevelser från Förintelsen. Judar är tecknade som möss, och nazister som katter. Men det är ingen gullig och barnvänlig berättelse. Koncentrationsläger och andra grymma händelser under kriget skildras rakt på sak.
Tidigare har den ingått i undervisningen för åttondeklassare (ca 13–14 år gamla) i Tennessee men nu är det stopp för det. Åtta svordomar och ett naket kvinnobröst anges som motivering till beslutet. Jag har läst hela protokollet från mötet – och det är förbluffande läsning. En i nämnden tar upp att Spiegelman gjort skämtteckningar för Playboy, som om det skulle påverka innehållet i ”Maus”. En annan har inte läst ”Maus”, men drar sig inte ur omröstningen för det. Då ska man också komma ihåg att skolan redan använt ”Maus” i undervisning tidigare, och läraren får komma till tals och förklara varför ”Maus” är bra som läromedel. Det hjälpte inte, nämnden röstade enhälligt för att boken ska förbjudas på skolan. Dra era egna slutsatser om det är ett rimligt resonemang att ord som "damn" ska förhindra att ett väletablerat och uppskattat verk om ett så viktigt ämne ska plockas bort från undervisningen. Reaktionerna har som väntat blivit starka, och nämnden har fått försvara sitt beslut. De står dock fast vid sitt val. Som så ofta sker, får förbud av det här slaget motsatt effekt. ”Maus” är nu tillbaka på försäljningstopplistorna i USA. Personer som aldrig hört talas om den söker upp den. Seriebutiker erbjuder att skicka ”Maus” gratis till skolelever i Tennessee.
Men det finns även mörka krafter som – bokstavligen – får bränsle på sin eld när sånt här händer. En pastor i samma delstat anordnade ett bokbål. Där fokuserade han på böcker som ”Harry Potter” och ”Twilight”, som han påstod hade ett "demoniskt inflytande." Det här får mig osökt att tänka på ett avsnitt av tv-serien ”Dr Quinn”. Ni som var med på 90-talet kanske minns Jane Seymour som kvinnlig läkare i en liten stad i vilda västern. Hon kämpar ofta emot befolkningens fördomar, till exempel i avsnittet där medborgarna får moralpanik och börjar bränna böckerna i det nya biblioteket. Efter detta dåd beger sig Dr Quinn till gudstjänsten, och säger att hon hittat en hemsk bok som innehåller våldsamheter. Stadsborna vill kasta boken på elden, men då visar det sig att hon beskrivit Bibeln. Där tog tv-avsnittet en vändning och stadsborna lärde sig en läxa. Men i verkligheten, år 2022, finns fortfarande personer som tror att bokförbud och bokbål är den rätta vägen att gå. Jag är ganska säker på att jag var mindre än 10 år gammal när jag läste ”Maus” första gången. Ungefär samtidigt läste jag ”Gen – Pojken från Hiroshima”, som är en japansk serie om atombomben. Det här var på eget bevåg, tack vare välsorterade bibliotek i Risliden och Norsjö, och inte via skolan. Men jag är helt säker på att det gjorde mig gott, och jag skulle rekommendera att dessa – och andra seriealbum – blev en del av skolundervisningen även i Sverige. All läsning är inte lämplig för alla åldrar, men det största problemet är när man läser för lite och det råder man inte bot på med bokbål.