Watain – ”The Agony & Ecstasy of Watain”. När Sveriges främsta, bästa och mesta black metal-krigare släppte första singeln ”The Howling” från sin nya skiva tidigare i år var jag, konstigt nog, inte alls jätteimponerad. Jag har dyrkat och knäböjt vid Watains allt annat än välstädade altare längre än jag kan minnas. Besviken har jag dock aldrig tidigare varit. Nu visade det sig förstås att jag hade fel, då det efter några flera lyssningar visade sig att inte bara ”The Howling” utan också alla andra spår på ”The Agony & Ecstasy of Watain” är våldsamt bra. Jag förstår inte hur Watain lyckas, men för varje ny giv är det som att det huvud man alldeles nyss lyckats få tillbaka på plats och sytt fast igen sedan förra gången det begav sig obarmhärtigt kapas av och ligger på golvet ännu en gång. Inte bokstavligt, förstås. Men så intensivt känns det att lyssna på Watain. Varje gång öppnas dörren till världen bortom det vi kan se och förstå på glänt så att något sipprar ut. Det är inte många andra grupper som lyckas med det.
Absent in Body– ”Plague God”. Hur många så kallade supergrupper har egentligen lyckats? Inte så många, eller hur? Så ni förstår säkert varför det dröjde innan jag vågade ge mig på ”Plague God” med, just det, supergruppen Absent in Body. Med medlemmar från bland annat Neurosis, Amenra och Sepultura. Band som var för sig kan flytta bergsmassiv med sina ljudkonster. Till slut, under en bilfärd mellan hemstaden och dynghålan Umeå tog jag mig mod och lyssnade. Efter en genomlyssning kunde jag skakandes på huvudet konstatera att min oro varit obefogad. Det här är årets bäst skinande pärla i genren post-metal och sludge.
Pink Milk – ”Ultraviolet”. Vän av ordning kommer säkert att anmärka på att ”Ultraviolet” faktiskt släpptes i slutet av 2021. Och det är så klart helt korrekt information. Men det är också så att vinylutgåvan kom först i början av det här året, och det är också den jag lyssnat på och blivit frälst av. Så skrattar bäst, som skrattar sist. Hur som helst. Pink Milk är Sveriges kanske bästa minsta band. ”Ultraviolet” bjuder på ekande goth och dark wave när den är som bäst.