Tvåan med Danny Glover var väl okej (som bäst) men övriga har varit förenade med känslan av att bli milt ofredad. Senaste försöket av Shane Black var en direkt skymf mot det ikoniska filmmonstret. För en som undertecknad, som håller originalfilmen som en av actiongenrens allra finaste, har det blivit många tröstlösa gråtsessioner i duschen genom åren.
Men nu, 35 år och en radda uppföljare och cross-overs senare har det äntligen (äntligen!) släppts en ny ”Predator”-rulle som faktiskt är sevärd. ”Prey” är ingen regelrätt uppföljare utan utspelar sig drygt 300 år innan händelserna i originalet. Istället för en ensemble lössnustuggande machosoldater får vi stifta bekantskap med comanche-indianen Naru som försöker bevisa för sin stam att hon också, precis som karlarna, är en jävel på att jaga.
”Predator”-serien har aldrig varit blyg för att prova nya idéer och miljöer. Utöver djungeln har vi besökt diverse stadsmiljöer och landat på främmande planeter långt in i framtiden. Skådeplatsen i ”Prey” är dock den bästa sedan första filmen: en återgång till den otämjda vildmarken där människorna med begränsade resurser måste kämpa mot en teknologiskt överlägsen motståndare. I ”Prey” är det är inte bara actionscenerna som är spännande utan även inblicken i comanchernas vardag och leverne. Och det blir fler kulturkrockar än mellan dem och rovdjuret; europeiska nybyggare/rövhål blandar sig givetvis in i leken också.
Kanske är det såhär ”Predator”-serien bör se ut framledes. Låt utomjordingarna besöka jorden under olika tidsåldrar; växla rått våld med inblickar i andra kulturer. Lite som spelutgivaren Ubisoft gör med ”Assassin’s Creed”, fast blodigare. Hade det inte varit fräckt om rovdjuret drog till feodala Japan och hamnade i handgemäng med samurajer? Eller hälsade på ett gäng soldater under valfritt slag i Andra världskriget? Eller tog en liten sväng förbi renässansens Italien för att dänga konstnärer och ingenjörer? Jag skulle kunna rada upp hur många förslag som helst. Sedan skulle det nog behöva sovras lite bland dem. Men visst är konceptet ändå rätt gäckande? Tänk att ”Predator” behövde åka 300 år tillbaka i tiden för att bli bra igen.