”Nej, inte den!”, ”Men nej, aldrig i livet!”, ”Men sluta!”. Ungefär så här brukar det låta när jag försöker föreslå film vi kan titta på hemma. Det är inte lätt att komma överens om något som prickar av alla kriterier för att anses vara värd att titta på. En film ska enligt dessa kriterier ha toppbetyg, inte vara för hemsk, inte vara för tråkig, inte vara för lång men inte heller för kort och framförallt inte röra sig i genren science fiction. Om allt detta kan bockas av så hamnar den i kategorin ”kanske” och sedan tar det ofta stopp och vi tittar på någon serie istället.
Det är inte lätt. För jag har en ganska omfattande lista med filmer jag så gärna skulle vilja se. Men i ett hushåll där tid är en bristvara och det gärna ska råda fullständig samsyn kring vad som ska strålas genom skärmen och rakt in i hjärnan är de tillfällen där jag kan ta bort en titel från min omfattande lista med filmer ganska sällsynta. Men häromveckan uppstod ett sällsynt vakuum.
Jag befann mig på jobbresa med övernattning. Ensam på ett hotellrum med timmar att slå ihjäl. Yes, äntligen. Nu hinner jag se en film från min omfattande lista, tänkte jag ovetandes om att min optimism snart skulle förbytas i djup och oändlig förtvivlan. Ni förstår, det var alldeles för svårt att välja. Min lista visade sig ha en oerhört stor brist. Den var alldeles för lång och min beslutsförmåga i sin tur alldeles för vacklande. Suck. Jag scrollade och scrollade. Kanske den? Eller kanske den? Eller varför inte den här? Eller vänta nu, den där som jag varit så sugen på? Nej, det gick inte att välja. Det snurrade mest i skallen av alla valmöjligheter.
Efter en timme insåg jag att loppet var kört. Tåget hade gått. Jag hade missat hållplatsen. Tiden innan jag behövde sova var inte tillräcklig för att hinna se en hel film. Knappt en halv. Och lika exalterad som jag var av möjligheten att välja helt fritt var jag bedrövad över att inte kunna välja rätt i den djungel av potentiell underhållning jag hade framför mig.
Jag vet att nästan inget var bättre förr, men där och då drömde jag mig tillbaka till en tid då det enbart visades en film klockan nio på kvällen varje söndag, och på gott och ont valde man inte själv utan man satte sig ned, tittade och så var det inget mer med det.