Minns inte riktigt hur länge det tog men vi fick springa omkring en bra stund innan vi hittade våra platser. Jag vet inte om de var de allra bästa eller allra värsta platserna i tältet, men de var precis bredvid entrén till manegen. Snett ovanför kunde jag skymta cirkusbandet, i deras konstiga Sgt Peppers-kostymer. För mitt liv kan jag inte komma ihåg vad cirkusen hette.
Hursomhelst, föreställningen drog igång och bandet tutade och bankade. Direktör’n var sådär excentrisk och extravagant som de ska vara och huxflux var det dags trollkarlen. Han var iförd frack och sågade itu en lättklädd dam och lite sådana grejor, men framför allt gjorde han ett trick som slutade med att han trollade fram några småfåglar. Det enda problemet var att jag såg hur han gjorde för att jag satt rakt bakom. Ur en ficka i frackskörten slet han, snabb som en vessla, fram en duva och resten av tältet tycktes tillfreds med tanken på att de bevittnat ett magiskt ögonblick. Jag var i den åldern att jag inte trodde på magi men var ändå inte nog gammal att inte bli lite besviken när illusionen rämnade och snubben i den där löjliga pingvinoutfiten visade sig vara en lurendrejare och inte alls Den Store Claudio, eller vad nu han kan ha kallat sig.
Sedan har livet varit en strid ström av illusioner som brustit likt såpbubblor. Jag jobbade ett tag på radio och efter det kunde jag inte sluta lyssna på radio med yrkesöron, eftersom jag visste hur det gick till. Detsamma när jag började stå på scen, efter det så var det aldrig riktigt detsamma att själv gå på en konsert. Upplevelsen förtas av tankar på hur konstigt baskaggen låter och hur det verkar som om basisten har problem med medhörningen. Listan kan göras lång på när ökad kunskap och insikt gjort tidigare magiska upplevelser till begriplig vardag. Det är som om något stulits från mig. Jag är själv medbrottsling, som ständigt velat lära mig mer och mer om sådant som fascinerar mig. Men priset är att aldrig längre blir överväldigad av sådant jag tidigare inte riktigt kunnat förklara med logiken och empirin, utan istället farit åt känslorna och förklarat upplevelsen vara rena trollkonster. Nuförtiden är det enda riktigt oförklarliga för mig hur folk kan tycka sådan skit som ”Idol” är något att ha.