Förra året bjöd på mycket stenläggning: bänkar, gångar, och så. Det tar ju rätt långt tid att anlägga, så man hinner beta av rätt mycket innehåll. Nu när jag går runt på gården dyker sekvenser från poddar och ljudböcker osökt upp. Står jag vänd mot öster på ölandsstenen utanför trädgårdsboden minns jag det sista slaget i The Hero of Ages. Vid rabattkanten två meter därifrån minns jag en recap av en Leaving a Legacy-turnering. Ytterligare en meter därifrån minns jag allt vi visste om karaktären Elsie Bray från Destiny 2 före expansionen Beyond Light kom ut.
Igår efter ett nytt stenprojekt tänkte jag att det nästan bör gå att skapa på artificiell väg. Ett vanligt sätt som minnen kan triggas är av doft. Udda doft + unik händelse = minne för livet. En förklaring till varför det fungerar på detta vis är att platsen där lukt behandlas sitter nära områdena som hanterar känslor och minnen. Jag har testat det tidigare: tuggat tuggummi med mintsmak och druckit Dr Pepper under inlärning, och sedan samma stimuli dagar senare vid test. Verkar dock inte riktigt fungera lika bra med denna typ av semantiska minnen. Dessutom är samma plats också viktig. Finns en uppsjö av experiment kring inlärning och test med match/mismatch mellan platserna för dessa. Bäst att lära och återhämta i samma kontext. I mitt fall skulle därför spearmint och Dr Pepper måste förenas med inlärning där testet sedan skulle tas.
Allt detta funderade jag som sagt på igår kväll när jag avrundande min stenläggningssession. Vi har en liten bastu på gården och den används typ som grovfarstu, där man hänger av sig arbetskläderna. Ibland bastar man ju också där. Och så såg jag ett nytt schampo i hallen, med Acaibär. Så jag duschar med det nya schampot, har maxat bastun, slår på en matnyttig skrivarpodd som jag vill minnas på maxvolym just utanför bastudörren. Så många stimuli. Men så slutar podden …
… plötsligt slås istället My Dad Wrote a Porno säsong sex igång, mitt i ett avsnitt, med Belinda Blumenthal i högsta hugg. Inte för att jag tror att någon skulle höra, men seriöst – hade MAXVOLYM på telefonen och just denna podd är inget man direkt vill marknadsföra att man lyssnar på. Särskilt inte när man är i bastun. Och är NAKEN. Kastar mig ut och stänger av.
Har inte bastat sedan dess. Acaibär är förevigt nedsmutsade. Och minns knappt vad den där första podden handlade om.
Ofrivillig snusklyssning – i bastun
Försökte maxa minne på artificiell väg. Nu triggar lukten av acaibär bara skam och jag kommer inte ens ihåg vad det var jag ville minnas.
Det kan vara farligt att lyssna på poddar utan möjlighet att pausa. Det vet Theodor Ekenstedt.
Foto: Martina Holmberg / TT
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.