Istället får man försöka läsa av och i dag verkar vara bra. Vi snackar inte så mycket förrän Spotify-algoritmen spelar The Whos version av James Browns ”Shout And Shimmy”. Det här är ganska mycket soul, säger han, utan att ha hört låten tidigare. Det är inte direkt något jag förväntar mig höra från en artonåring. Tidiga The Who skramlar på bra och är allmänt stökiga, men han har rätt. En cover på något som James Brown spelade in 1962 är rätt jäkla mycket soul. Han kallas inte direkt ”The Godfather of Soul” och ”Soul Brother No. 1” utan orsak.
Klart man blir stolt. Något gott har man i alla fall bidragit med. Eftersom jag har en benägenhet att bli melankolisk, nostalgisk och är aningen lättrörd så funderar jag på vägen hem mycket på vad jag faktiskt bidragit med för att forma den där nyblivna vuxna som jag just lämnade av på ishallen. Naturligtvis så tänker jag på alla mina brister och att jag önskar att jag haft bättre tålamod, inte varit så snar till känslorna, tjänat mer pengar. Det är liksom inprogrammerat i föräldraskapet att man ska ha dåligt samvete för det mesta. Har i alla fall hört det av många förutom mig själv och jag säger inte mot. Men något positivt måste jag har bidragit med och det är något hjärtat för musiken. För att inte tala om tjurigheten som gjort att vi bägge lärt oss själva att spela ett instrument. Jag gitarr och han piano. Det måste vara värt något.
Senare, på väg hem, så fortsätter vi prata om musik. Den här gången slinker samtalet på något vis in på klassisk musik. Att det egentligen är helt sjukt att kompositörerna kunde höra hela symfoniorkesterns i huvudet när de skrev musiken. Men även att musiken är så avancerad, att den sällan repeterar samma melodifraser, inte som folkmusik och absolut inte som modern musik. Han säger att de läst i skolan att musiken utvecklades från den kyrkliga musiken. Jag bidrar med att kompositörerna ofta hade en patronus som finansierade deras skapande och därför behövde de inte tänka på vad den stora massan ville höra och därför inte behövde göra musiken enkel och mer repetitiv. Jag känner att jag måste läsa på om detta. Han ger tillbaka en lust att lära mig mer, bli bättre.