Varför granskar ingen seriesidan innan publicering?

Serien Nemi av Lise Myhre har hastigt och olustigt kastats ut från Norrans seriesida. Samma sak har hänt i totalt 14 svenska dagstidningar, som alla publicerar en identisk seriesida.

 Lise Myhre är serietecknaren bakom ”Nemi”, som nu inte längre publiceras i Norran.

Lise Myhre är serietecknaren bakom ”Nemi”, som nu inte längre publiceras i Norran.

Foto: Erlend Aas

Krönika2022-03-22 21:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Norran skriver: "Vi har valt att sluta publicera Nemi på grund av att det förekommit politiska ställningstaganden i serien. Seriesidan är inte ett forum för opinion då det saknas möjlighet till bemötande."

Anledningen är en seriestripp där Myhre kommenterar vargjakt. Men innehållet är inte det intressanta, det anmärkningsvärda är att ingen på tidningarna har läst serien innan tryck, samtidigt som de i efterhand ser det som självklart att den inte borde ha publicerats.

Till SVT har några av tidningarnas chefredaktörer uttalat sig, och sagt "På vår dagliga seriesida förväntar vi oss att det ska vara underhållning, berättelser eller samtidskommentarer med en knorr"; samt att Lise Myhre har brutit ett förtroende.

Menlöshet förväntas och är i vissa redaktörers ögon rentav ett förtroende – trots att de aldrig läser serierna på förhand, aldrig har kontakt med tecknarna och troligtvis aldrig tänker på serier förrän det blir en kontrovers. Förtroenden bör vara ömsesidiga, och som serietecknare skulle jag förvänta mig kommunikation och inte att kastas åt vargarna(!) när ledningen får kalla fötter.

Det är okunnigt uttryckt av personer som inte kan något om serier eller dess historia i dagstidningar, där serier har varit i allra högsta grad politiska och använts för att bilda opinion. Ibland blir läsare upprörda – många exempel kommer från USA, och ofta har vi i Sverige skakat på huvudet åt känsliga amerikaner som inte tål annat än att strykas medhårs.

Serier är inte sudoku, syftet är att på liten yta väcka känslor och engagemang. Att de flesta serieskapare inriktar sig på att locka till skratt är inte detsamma som att man inte bör tillåta annat. Serier kan erbjuda så mycket mer.

Att lägga över ansvaret på tecknaren är fegt, dessutom har andra tidningar i Norge och Sverige publicerat samma stripp och alla har inte kastat ut Nemi. Vem ska ta ansvar för att tidningar har olika tolerans om inte tidningarna själva gör det?

Det korrekta vore givetvis att en redaktör hade granskat seriesidan och lyft ut strippen innan tryck, eller varit beredd på att argumentera mot eventuella klagomål.

En(!) stripp sedan Nemi började i Norran 2004 har nu klassats som politisk. Nästa serie med ett oacceptabelt budskap kan lika gärna vara någon av de andra som Norran publicerar idag. Om ingen på tidningen får i uppgift att läsa serierna före tryck så kan samma sak hända igen.

Som redaktör till yrket, främst verksam inom just serier, blir jag personligen upprörd över att tidningar kan komma undan med att publicera ogranskat material. Jag är väl medveten om besparingarna i tidningsbranschen, och har också mycket tilltro till frilansare. Det skulle dock aldrig falla mig in att medvetet lämna något oläst.

När jag och andra ägnar kvällar och helger åt att korrekturläsa, och gör ändringar i sista sekund till otåliga tryckares förtret, så bör tidningar som säkerligen har mycket högre budget kunna avsätta några minuters arbetstid så att serierna blir granskade innan tryck.

I den bästa av världar skulle alla dagstidningar ha en seriesida med ett eget urval som hanteras av en dedikerad redaktör. Verkligheten är att idag har dussintals tidningar identiska seriesidor, som publiceras utan att någon på tidningen läser igenom dem innan tryck.

DET borde uppröra läsarna mer än att det någon enstaka gång kan dyka upp serier som orsakar annat än ett skratt.