För inte så länge sedan anordnades en digital version av klassiska festivalen ”Ozzfest”. Ja, det låter väl kanske inte så farligt, men jag tror att hårdrocken dog i exakt samma sekund som idén kläcktes att anordna en musikfestival i ett digitalt ”metaverse”.
Ja, jag kan ärligt erkänna att jag vet väldigt lite om denna digitala avart till verklighet annat än att jag tycker oerhört illa om den. Min misstänksamhet har dock visat sig vara välgrundad då en snabb sökning och några minuters tittande på klipp och snuttar från - och jag använder här ordet festival väldigt generöst - festivalen visar att det här med stor sannolikhet är den värsta sammansättningen av ettor och nollor i datorns historia. Jag överdriver inte när jag säger att det är värre än den värsta av mardrömmar. För oss som gillar musik på riktigt, åtminstone.
Ozzy Osbourne, Megadeth och Motörhead var några av de artister och band som av oklar anledning – men mest troligt för stora summor pengar och en alarmerande brist på självrespekt – gått med på att få sina namn och rykten släpade i smuts. Till att börja med så krävs det oerhört stor fantasi för att föreställa sig att det är en konsert man tittar på när en kantig 3D-figur rör sig ryckigt och osynkroniserat till musik. Och för det andra så krävs det också oerhört stor fantasi för att föreställa sig vem som ens skulle vara intresserad av det här? Jag tycker det är en berättigad fråga att ställa. Vem eller vilka är den tilltänkta publiken? Det är totalt omöjligt att föreställa sig. Lite efterforskningar visar tack och lov att publiken också mycket riktigt uteblev.
Men åter till hårdrocken. För oavsett vad man tycker om hela grejen med en sådan här festival och allt kringliggande så är kärnan i problematiken att någon tror att folk som gillar hårdrock ska dras till sådan här skit. Jag tror inte att den genomsnittliga hårdrockslyssnaren är så förtappad. Däremot är det förödande för hårdrocken som genre. Det är omöjligt att tvätta bort bilden av slarvigt animerade 3D-modeller av rockstjärnor framför reklam för kryptovalutor från hornhinnan. Nej, det är bara att konstatera att det här var den sista dolkstöten i hårdrockens redan sargade kropp. Det enda hoppet finns i att gräva sig djupare ner i underjorden.