"Utopia Avenue". Den är äntligen här. Eller, den har äntligen varit här, antar jag. Eftersom den släpptes sommaren 2020.
Jag älskar David Mitchells böcker. Varje ny roman är så uppenbart handgjord och störigt genre-förvrängande. Jag läste min första David Mitchell-bok för typ 15 år sedan, "Cloud Atlas" från 2004 (var god döm ej efter boken efter den mediokra filmatiseringen). Hans fjärde roman ("Black Swan Green", 2006) kom däromkring också. Sedan jobbade jag mig tillbaka genom bibliografin, med "number9dream" och "Ghostwritten" och alla noveller som han hade publicerat till dess. Och sedan var det bara att vänta. Jag laddade hem, skrev ut och läste gång på gång första kapitlet ur "The Thousand Autumns of Jacob the Zoet" innan romanen slutligen släpptes 2010. Lång väntan till "The Bone Clocks" (2014). Stor överraskningen med "Slade House" redan 2015. Jag har såklart läst de ensidiga berättelser (bland andra "Lots of Bits of Star") som Mitchell skrev för den brittiska konstduon Kai & Sunny som bara publicerats i ett femtiotal exemplar vardera (men som såklart är tillgängligt på varenda respektabelt Mitchell-forum värt namnet). Oändlig frustration över att jag aldrig (mest troligt) aldrig kommer kunna läsa den långa novellen/korta romanen "From Me Flows What You Call Time" (2016). Varför? Den ingår i det infernaliska "Future Library Project", där populära författare bidrar med litterära verk som ska publiceras först 2114. Ska erkänna att jag inte läst David Mitchells libretto som han skrev för Michel van der Aas opera Sunken Garden (2013).
Okej, ledsen att jag nördar ut totalt här. Vill bara fastställa att jag är en hundraprocentig fanboy av Mitchell.
Och som sådan googlar man ju varje vecka om något nytt ska släppas … men så gör det inte det. Och veckor blir till månader. Och månader blir till år. Och plötsligt har man bommat ett släpp med nio månader.
Så varför handlar den här krönikan om alla detaljer kring "Utopia Avenue"? Eftersom jag inte vet någonting om den. Jag beställde boken, men har varken läst på baksidan, eller en enda recension, inga forumposter heller. Jag vet ingenting. Och det kittlar något extremt att få börja sätta tänderna i den.
Återkommer om den är spektakulär. Eller värdelös. Magkänslan säger att det är 50/50.
När man missar att favoritförfattaren släppt ny bok
Har ni någonsin googlat något så många gånger att ni till slut slutar, och så när ni väl gör det igen så visar det sig att ni missat släppet av er favoritförfattares senaste roman – med över ett halvår?
Det är en särskild sorg att missa när ens bästa författare har släppt en ny bok, menar Theodor Ekenstedt.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.