I varje avsnitt får lagen ett nytt tema att ta sig an med fantasi och precision. Domaren Magnus Göransson från Legos huvudkontor i Danmark avgör vilka lag som gjort bäst respektive sämst ifrån sig i varje avsnitt. Tittarna kan inte rösta på sina favoriter, så det är endast proffsbedömningen som avgör placeringen.
För en oinvigd är det inledningsvis svårt att sätta sig in i svårighetsgraden, även om man har byggt Lego själv. 13 timmars byggtid för ett lag på två personer, är inte det jättelång tid? Nej, för byggen av den här magnituden är det som att spurta hela vägen. Vanligtvis tillbringar legobyggare månader eller rent av år med att planera och utföra sina projekt. Och då har de ju dessutom själva fått bestämma tema för sitt byggnadsverk. Nu ska de prestera inom ramar som de kanske aldrig hade kommit på själva – dessutom i par med en medtävlare, som de i vissa fall aldrig har byggt tillsammans med. För många legofantaster är det en ensamsyssla, men tv-producenterna insåg väl att 26 timmar hade varit lite väl lång tid för att ensamma byggare skulle kunna producera likvärdiga byggen.
Givetvis är inspelningstiden nedklippt till rimlig programlängd, men några avsnitt in i säsongen så har man vant sig vid att det innebär nagelbitare om det bara återstår en timmes byggtid och lagen inte har fått till mekaniken i sin planerade specialeffekt. En plastbit på sniskan kan ställa till med mycket.
Att det tar ut sin rätt med den här formen av tidspress och långa inspelningsdagar orsakade en del dramatik. Laget Norrlandsdivisionen bestående av Skellefteås Hans Brettschneider och Robert Lundmark tvingades avbryta på grund av fysisk och mental utmattning. Prestationen var det dock inget fel på, bland annat vann de momentet Astrid Lindgren-inspirerade byggen efter en imponerande Bröderna Lejonhjärta-avbildning inklusive en enorm drake. Eftersom de var det enda renodlade Norrlandslaget i tävlingen fick lokalpatriotshjärtat en törn efter deras uttåg, men det har inte saknats imponerande byggen i senare program.
Det är med andra ord lagom lättsamt och lagom dramatiskt. I brist på OS detta år kan till och med idrottsfantaster bänka sig i tv-soffan för att njuta av tävlingsmoment som kräver fingerfärdighet och uthållighet. Under olympiska spel kan ju idrottsgrenar som annars är helt bortglömda få sina femton minuter av berömmelse. Betydligt märkligare grenar än legobyggande har funnits med i OS – och ni vet väl förresten att kulturtävlingar har funnits med i OS-programmet? Sverige har till och med vunnit OS-guld i konst. Nu var det före tv-sändningarnas intåg, så det var kanske inget större engagemang i Sverige just den gången.
Men frågan väcks också om vad som kan bli nästa specialintresse som fångas upp av tv-kanalerna? Det har ju visat sig att med en högklassig produktion kan rätt mycket bli underhållande tv när personer med gedigen kunskap får visa vad de kan, nästan oavsett ämne. Låt kamerorna ta plats i en vävstuga, eller zooma in på flugbindarnas fingertoppskänsla. Endast tv-bolagens fantasifullhet sätter gränserna.
Tre avsnitt återstår av "Lego Masters Sverige" så än kan den som missat legospänningen se ikapp och hänga med i slutspelet.