En hyllning till Skellefteås drivna musiker

Det har blivit många nya intryck för mig på sista tiden. Jag har nyligen tillträtt som vikarierande kulturredaktör och nu, dagar innan livets första semester, fick jag bevaka Trästockfestivalen. Det var min första Trästocksupplevelse någonsin.

Trästockfestivalen 2022 blev en succé.

Trästockfestivalen 2022 blev en succé.

Foto: Ebba Andersson

Krönika2022-07-24 18:47
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Som nyinflyttad Skelleftebo känns det obligatoriskt att gå på Trästockfestivalen. Jag vet inte riktigt vad jag ska jämföra det med, då den enda festivalen jag regelbundet besökt genom åren är Piteå dansar och ler. Det jag kan säga där är att Trästock är en helt annan grej.

För det första: den är helt gratis, fri för alla att ta del av oavsett vilka ekonomiska förutsättningar man har. Det i sig tycker jag är väldigt fint. 

För det andra: det varierade, enorma musikutbudet. Jag räknade det till totalt 62 olika akter. (Hoppas att jag räknat rätt, huvudräkning är inte min starkaste sida). Det lokala står i fokus och Skellefteås blomstrande musikliv får ta den plats det förtjänar. 

Känslan när jag steg in på Nordanåområdet på fredagseftermiddagen var att festivalen har varit väldigt efterlängtad av många. Jag själv visste ju inte riktigt vad jag skulle förvänta mig – men mina kollegor hade berättat en hel del om sina egna upplevelser genom åren. 

undefined
Trästockfestivalen 2022 blev en succé.

Trästockfestivalen grundades 1991 av ett gäng drivna musiker. Och i 31 år har festivalen levt vidare tack vare samma engagemang från nya personer som tagit över stafettpinnen. Det säger mycket om den passion som finns hos Skellefteås lokala musiker – både nya och gamla. 

Ju mer jag får ta del av musikkulturen här desto mer imponerad blir jag. Trästockfestivalen är ett kvitto på hur oerhört viktig musiken är för kommunen – inte minst för Skellefteå som kulturstad. 

När jag vandrade omkring på området slog det mig att det här är ett evenemang för alla. Mångfald står i fokus, både bland musikerna och bland besökarna. Det är en plats där personer med olika bakgrund, ålder och nationalitet har samma möjlighet att njuta av festivalkänslan och musiken. 

Kanske är det år av pandemi och inställda evenemang som gör att jag känner mig lite blödig efter den här helgen. Att äntligen se folk trängas i publikhav för att få en så nära musikupplevelse som möjligt, att se köerna ringla sig till falafelhaket klockan 01 och att känna musiken dunka i bröstet när en spelning drar igång. 

Tack till alla som gjorde den här helgen möjlig – ni är grymma. Och till Skellefteås lokala musiker: ni är en viktig del av Skellefteås rika kulturliv, kanske nu mer än någonsin.