Mer musik på merchborden – det är ju det som räknas

Helgen som varit bjöd på konsert med The Wannadies. Och det var kul, det var bra och så vidare. Men en sak som ofta förbises av många är vikten av ett ordentligt merchbord. Alltså där man kan köpa t-shirtar, skivor och annat från bandet i anslutning till spellokalen.

Dennis Fahlgren saknar skivorna på merchbordet.

Dennis Fahlgren saknar skivorna på merchbordet.

Foto: JESSICA GOW / TT

Krönika2022-04-12 19:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ja, det är klart att man vill ha en t-shirt som ett minne från en konsert. Eller en tygpåse, klistermärke eller kanske en nyckelring. Vad vet jag? Men det jag saknar vid ett modernt merchbord är faktiskt det som är ett viktigaste ett band eller en artist har att erbjuda - musik.

Det är ju inget fel med allt det andra, tvärtom. Men baksidan med att varje människa av idag i första hand lyssnar digitalt är att det fysiska formatet för musik ofta lämnas hemma till förmån för sådant som kanske egentligen inte är så bra merchandise. Många är gångerna där jag raskt trampat fram till merchbordet, peppad på att köpa en skiva med något bra band man just fått huvudet bortblåst av men sedan enbart mötts av illasittande kepsar, konstiga vindjackor med fruktansvärd passform eller klistermärken som man förväntas betala för. Klistermärken ska vara gratis, så är det bara. Men alltså ingen musik så långt ögat kan nå.

Jag har egentligen ingen bra lösning. Jag är inte heller mot att man lyssnar digitalt även om jag hellre lyssnar på vinylskivor. Men kanske vill jag ändå bara att man för en stund reflekterar över att det för varje tekniskt framsteg vi gör så förloras något som kom före? I det här fallet behovet hos band som spelar live att faktiskt ta med sig sin musik till försäljning.

När The Wannadies nu spelade i stan fanns en av deras skivor som för inte så länge sedan kommit i en fräsch nyutgåva till försäljning. Även förbandet Duschpalatset sålde sitt hittills enda album. Det är helt okej och jag köpte bägge skivorna. Nog kommer jag att lyssna alltid, men mest av allt tyckte jag om själva handlingen av att det i den här lilla staden där skivbutikerna varit försvunna i tio år, om inte längre, låg en eller två vinylskivor framför mig som jag kunde röra vid, betala för direkt och plocka med mig. Det om något säger en del om den hunger som finns hos oss som bryr sig.

Jag förstår exakt alla bakomliggande mekanismer som leder till att man kanske inte orkar kuska runt med femhundra kilo vinylskivor i olika utgåvor när man är på Sverigeturné, men kom igen nu. Vi som är villiga att punga ut nästan hur mycket som helst för en skiva eller tre är fler än ni anar. Mer musik på merchborden!