Inte var vi några urspårade drogare, som de på fritidsgården trodde, utan vi var i jämförelse rena helgon, som gärna satt uppe halva natten och kollade på film och lyssnade på svår musik. Vilka filmgenrer som var på tapeten varierade vilt. Om jag inte missminner mig så såg vi totalusla "Highlander" så många gånger att de flesta replikerna var som stencilerade på näthinnorna. Det fanns någon fascination med sådant som egentligen väl var väldigt uselt, men att det sög så pass hårt att det gick hela varvet runt och blev bra därför. "Evil Dead" var en sådan film. Peter Jacksons "Braindead" en annan.
Men nu när jag sitter fast i hemmet för undkomma viruset kommer jag mest att tänka på "Dawn of the Dead", en klassisk zombierulle från slutet på sjuttiotalet. Det är inte så märkligt nu när viruset frammanar bilder om undergången och att alla miljarder filmer och de vandrande döda berör just den hotande apokalypsen. Jag är helt säker på att jag tyckte "Dawn of the Dead" var väldigt obehaglig, annars skulle jag nog inte komma ihåg den alls. I filmen sitter de som inte ännu blivit smittade fast inuti ett shoppingcentra, omringade av zombies som gör allt de kan för att ta sig in och smitta dem. Tekniskt sett så är de väl sugna på att käka deras hjärnor, men det resulterar hursomhelst i att offren själva blir smittade och uppstår från de döda med en lika stor aptit på vad Poirot skulle kallat ”små grå celler”.
Det fanns en känsla av panik som ruvade under ytan: att ett enda litet misstag, en enda liten försummelse, skulle kunna öppna dörren till döden på vid gavel. Idag, i verkligheten, är det kanske att glömma tvätta händerna efter ett besök på affären och sedan klia sig i ansiktet. Det behövs inte mer egentligen. Om man inte hade bacillskräck före så har man det nu. Men en fobi är bara det om den är irrationell och idag är den inte det. Den rädslan är ytterst befogad. Vad kan vi människor då göra för att distrahera sig från denna paranoia? Vi kan göra som vi alltid gjort i tider av kris och krig: kopulera som besatta. Nästa köttberg likt fyrtiotalisterna kommer bli tjugotjugotalisterna, sanna mina ord. Det är nämligen så ytterst mänskligt att bli kåt när zombies bankar på dörren och skriker efter hjärna.