Ett uppmärksammat fall i Gislaved gjorde dock att Skolinspektionen satte ner foten i ett beslut 2019. Rektorerna får inte göra lokala överenskommelser, och att bevilja elever återkommande ledighet för att kunna delta i musikundervisning är inte tillåtet. Tanken med lagen är att eleverna har rätt till den ordinarie undervisningstiden och inte ska riskera att komma efter på grund av musiken. Gislaved rättade sig efter beslutet, som annars hade kunnat kosta skolan en halv miljon kronor i vite. Och givetvis påverkade det alla andra kommuner i Sverige som inte ville riskera en sådan ekonomisk smäll.
Men nyordningen leder också till konsekvenser. Willy Björkbacka vid kulturskolan i Norsjö har uppmärksammat detta i ett inlägg på sociala medier:
”Vår verksamhet som tidigare var en andningspaus i ett annars smackfullt schema har istället blivit ytterligare en stress. Den psykiska ohälsan växer sig större då intresserade elever springer till och från oss för att slippa få frånvaro. Mindre intresserade slutar. Många byaelever får inte ens möjligheten att välja då det inte är möjligt för dem att stanna efter skolan.”
Det låter nattsvart, men Willy har hittat en inspirerande förebild. Habo kommun i Småland bryter mot lagen och står rakryggat upp mot den onödiga byråkratin.
– Det handlar om en och en halv dag i tid sammanlagt under ett helt läsår, och samtidigt kan man få ledigt för att åka till Ullared, säger Habos kulturskolechef Fredrik Hempel till SVT och riktar strålkastaren mot Skolinspektionens märkliga dubbelmoral när det gäller vilken typ av ledighet som skolorna får bevilja.
Även Sävsjö kommun i Småland har gått ut och kräver en lagändring. De följer lagen idag, men har gett Barn- och utbildningsnämnden i uppdrag att göra en skrivelse till utbildningsdepartementet. Fler kommuner ställer sig förhoppningsvis bakom skrivelsen.
Visst kan det finnas en god tanke även bakom en lagändring som denna. I större städer kan det handla om att eleven måste åka lokaltrafik för att ta sig till och från kulturskolan. En 20 minuters lektion kan bli 120 minuter med restid, och det blir faktiskt märkbart att eleven missar ordinarie undervisning.
Men i mindre samhällen, i små kommuner, så behöver det inte vara värre än just 20 minuter i veckan. Jag minns själv hur jag gick med blockflöjten och senare klarinettväskan den korta sträckan från mellanstadieleklassrummet till Norsjös musikskola. Norsjö har en stark ställning som musikkommun, och det blev även några längre frånvaropass för att delta i blåsorkester, men om jag eller någon annan elev hade påverkats negativt av det så var inte skolan större än att lärarna kunde se och åtgärda detta.
Habo borde inte behöva bryta mot lagen för att ge musikintresserade möjligheten att spela instrument, och det borde inte heller Norsjö eller någon annan kommun behöva göra om de kan anpassa sin verksamhet för elevernas bästa. Allt behöver inte vara identiskt i alla kommuner, och om detta är något som gör att mindre kommuner på landsbygden får en fördel som större stadskommuner inte kan erbjuda så må det väl snarare vara ytterligare ett argument till att lagen bör ändras.